Dag 11 av 36

Tisdagen förflöt ganska smärtfritt. Åkte till Genarp och där bestämde jag och Andreas oss för att sticka till min lägenhet under kvällen. Stoppade in Eddie och annat i bilen och körde till Lund. Andreas hade inte sett hur allt blivit sedan jag köpte TV, vilket var en av anledningarna till att vi stack. Men sedan tror jag att han behövde en paus från datorn. Oavsett anledning så var det trevligt. Vi lämnade av Eddie och gick sedan bort till Malmborgs och handlade. Så när Midsomer Murders började satt vi där med varma mackor och annat gott. Efter programmet började jag känna mig trött. Jag insåg att jag ju jobbat tidigare under dagen så det var ju inte så konstigt. Sov läääänge. Dock var man tvungen att gå upp till sist för jag skulle träffa H vid ett. Kul då vi inte setts på säkert några månader. Handlade lite frukostbullar ovh satt och pratade en stund. Nu är jag dock tillbaka i Genarp.

Eddie var riktigt duktig och gnällde knappt. Han brukar gnälla lite när inte mamma och pappa är där, eller när han är i min lägenhet överlag. Han saknar väl att kunna springa ut och in som han vill i trädgården. Men nu var det inga problem. Han var även duktig när H kom på besök.

Ringde förresten och pratade med ComHem (två gånger) och de sa att teknikerna skulle titta på det. Jaha, liksom. Nu har jag varit utan telefon och internet i två månader. Hoppas att de fixar det snart....

Dag 10 av 36

Då var ännu en dag avklarad. Skönt. Var lagom lugn också, bortsett från att strömmen gick. Alla branddörrar stängdes och inga maskiner fungerade (naturligtvis). De flesta fick panik över att det inte gick att laga kaffe, men i och med att jag inte sitter fast i det beroendet tog jag det ganska lugnt. Strömmen gick inte förrän vid 11.00, vilket innebar att alla (nästan) kommit upp ur sängen. Tur det för annars hade vi fått riktiga problem. Tänk att inte kunna använda liftar eller höja och sänka sängarna. Men men....nu gick jag hem vid 15.00 så jag orkade inte bry mig. Hoppas dock att problemet är löst till imorgon.

Tråkigt nog var Sofia sjuk. Hade verkligen behövt prata med henne. Får väl hoppas på att hon är frisk till helgen!

Störigt att inte ha något internet eller hemtelefon. Dessutom fick min mobil problem då det stod att jag inte hade någon sändning. Kände mig enormt isolerad, fick nästan lite panik. Hemskt att inse att man har blivit så beroende av tekniken. Men mobilen fixade sig till sist iaf.

I Lördags ägnade jag dagen åt att packa upp mina nyinköpa grejer. Var ju i Höganäs i tisdags och handlade massor. De har ju ändrat lite också så vi höll ju på att missa en hel affär. Men vi upptäckte det dock i tid. Härligt att handla Iittala, Höganäs Keramik, Orrefors, Marimekko osv till enormt låga priser. Det blir nästan farligt....

Dag 6-9 av 36: Anonym

De senaste dagarna har faktiskt fungerat. Det har inte varit roligt att jobba, men jag har inte haft ångest heller. Har lyckats ta mig igenom 2 av de 8 veckor som jag ska jobba. Har varit ledig helgen nu, men imorgon är det dags igen. Hade en bra känsla enda tills jag satte mig här vid datorn. Något störd typ som inte vågar ge sitt namn sitter och kritiserar om jag verkligen har ångest och panikattacker. Blev ledsen över att till och med människor som inte känner en ifrågasätter mina känslor. Hur vet ni andra vad jag känner. Det finns bara två människor som vet exakt vad jag går igenom varje dag och antagligen kommer gå igenom varje dag i resten av mitt liv. De två människorna är mina underbara föräldrar. Utan dom hade jag inte suttit här idag och skrivit utan varit långt långt borta. Låter kanske som överdrivt, men det är det knappast. De är de enda två människorna som förstår, eller åtminstone försöker förstå, vad det är som jag känner. Alla andra bara ifrågasätter och gör allting värre. Visst, det finns fler som i viss mån känner till hur jag är, men de tar inte hänsyn. Istället ifrågasätter man och säger "det är väl inte så farligt". Då kommer helt plötsligt någon som inte känner mig alls (antar jag) och börjar kritisera mig för att använda ord som "ångest" och "panikattack" för slarvigt. Hur vet du det? Bara för att jag inte skriver i detalj vad jag känner och tänker, eller använder de tekniska termerna så vet jag mycket väl vad det är jag pratar (skriver) om. Jag försöker ta hänsyn till att det trots allt är en del i min omgivning som läser den här bloggen och därför vill jag inte skriva för mycket. Bloggen är egentligen till för mig själv som en sorts dagbok där man kan kolla tillbaka år efter år vad det var som hände osv. Dock är det ändå offentligt och då får man tänka på vad man skriver. Men tydligen är det ju inte ångest jag har för jag skrev inte att jag fick svettningar och jag nämnde inte heller några av de andra symtomen.

Två saker:
*Sluta kritisera det jag skriver då ni inte känner mig. Stör min text er så sluta för fan att läsa.
*Våga ange vem du är. Står du inte för vad du säger??


Så tack anonym, för att du förstörde min resterande söndag och gjorde så att jag blev förbannad. Men vem vet, det kanske var ditt syfte.