*Läste en kompis blogg och blev väldigt inspirerad att skriva en resumé för året som gått. En del av det som står i hennes blogg stämmer så bra överrens med saker som har hänt mig och jag kände en lättnad när jag läste om det. Därför tänkte jag att om jag också skriver om det som hänt under 2006 så kanske jag känner ännu mer lättnad och kan lägga året bakom mig?!*
Först och främst måste jag säga att 2006 har varit ett bra år om man jämför med tidigare. Dock har ju självklart saker hänt som har varit mindre bra, men that's life, right?
I början av året mådde jag inte särskilt bra, som en del vet. Det var hela det här tjaffset om FEK. Började då på en kurs som handlade lite om det jag hatar. Nu är det ett tag sedan, men jag tror att vi träffades 10 gånger och i slutet hade vi ett större prov. Kursen har betytt MYCKET för mig, för även om jag inte gillade det den berörde och mådde dåligt när jag skulle dit, så gav den mig otroligt mycket. Detta har jag dock kommit underfund med i efterhand. Sen träffade jag en person där som tycker och känner ungefär likadant som jag angående vissa situationer. Vi håller fortfarande kontakten, men eftersom vi bor så långt ifrån varandra så blir det mest kontakt via msn osv. Känns otroligt skönt att ha ngn att prata med om saker som ingen annan förstår.
Under våren och sommaren lyckades jag med att skaffa ett jobb/praktik på videomix. Jag hade inte tidigare haft ngn jobb erfarenhet. Jag har tydligen varit lat under mina sommarlov...
Nu fick jag dock kassaerfarenhet och "jobbvana". Fyllde även ut mitt lilla CV. Jag trivdes JÄTTE bra på videomix och de som jobbade där var trevliga (hmm...utom en som var en aning elak). Jag fick iaf jobba med film (som de flesta vet att jag älskar) och sedan upptäckte jag hur mycket jag uppskattar/gillar ordning. Antagligen har de flesta vetat sedan innan att jag är lite störd när det kommer till ordning, vad heter det ordet...jo perfektionist. Finns nog ingen mer än jag som finner nöje i att sätta etiketter på filmer och sedan sätta ut dem på hyllan i rätt ordning. Själv anser jag att jag klarade jobbet jätte bra (vill inte gå in för mkt här och skryta så vi lämnar ämnet snart). Fick ofta höra att jag skötte mig bra osv, men tydligen inte tillräckligt bra för att få extra jobb. De sa att de hade tillräckligt med personal...hmm..är det därför det alltid är nytt folk när man går in i deras affärer?!
Sedan började jag ju på universitetet och började läsa filmvetenskap. Eftersom som jag är lite av en kontrollfreak så måste jag veta i princip allt i förväg (behövs inga kommentarer angående detta tack, vet själv att det är HELT fel att ha den åsikten.) så när jag anmälde mig till kursen tittade jag och såg att den var på 20p. Men när jag fick antagningsbeskedet var den på40p. Fick lite panikångest (vad annars) och insåg att jag måste ha läst fel tidigare. Gick direkt in på deras hemsida och kollade upp scheman, litteratur osv. Där släppte min ångest en aning. Inte många lektioner i veckan och de som fanns varade i 3 timmar knappt. På litteratur listan hade jag redan ett antal av böckerna så det slapp jag också (att lägga en massa pengar på). Jag kunde absolut inte förstå min tur. När Dagen D sedan kom och jag tog mig till Humanisthuset kunde jag inte hjälpa att känna en stor, stor, STOR klump i magen. Dock inget jämfört med företagsekonomin. Första dagen gick jätte bra, men jag vägrade känna lättnad. Det känns alltid bra första dagen, men enligt min erfarenhet så blir det bara sämre och sämre därifrån. Dock blev det faktiskt bara bättre och bättre. Kom i en jätte trevlig klass som verkar ha växt ifrån både attitydproblem och fjortisfasoner (iaf nästan). Träffade även några stycken som jag kallar mina vänner/kompisar. I början tänkte jag "What's the catch", men än så länge verkar där inte finnas ngn. Att jag sen tycker att ämnet jag läser är fantastiskt kul och intressant är ju en sak i sig, men det visste jag sedan innan att jag skulle tycka. Det enda som liksom förstör den här euofori känslan över att läsa ngt som man finner intressnant OCH roligt är kommentarer som "Vad ska du läsa sen på RIKTIGT?", "Vilket yrke blir man av att läsa det, för man blir väl ngt?". Jag vet redan att ALLA anser att film är en jäkla skitsak som endast finns till för nöjes skull. De flesta inser dock inte att film är det medium som påverkar oss mest och är lika viktigt som litteratur och konst. Jag inser att de flesta även tycker att det också är flummämnen, men vad gör det att jag har drömmar om att bli manusförfattare, regissör, recensent (hur stavas det???) och annat som rör film. Jag vet att det är SVÅRT och att det inte finns någon FÖRFRÅGAN på filmstudenter, men vad gör det. Jag gör det som jag själv anser är roligt, viktigt och intressant. Är det inte så det ska vara??????
Så nästa gång du/någon har en vitsig/fyndig/smart/nedlåtande kommentar kring det dagisämne som jag läser...behåll den för dig själv. JAG VET REDAN!!!
Guud, vad långt och tråkigt det blev nu..hmm. Men eftersom jag skriver för min egen skull först och främst så får det vara. Även om det ev. låter som om det endast har varit dåliga erfarenheter som har dykt upp under året är det snarare tvärtom. Bara man vänder det.
Angående det med FEK och annat närliggande, så har jag blivit bättre på det med. Tänker inte gå in på detalj (tack å lov!!, jag vet) men där är saker jag gör nu som jag inte hade kunnat tänka mig för ett år sedan.
Min sista anmärkning på 2006 är att det har varit året utan årstider. I somras jobbade jag så jag upplevde aldrig någon sommar och jag skulle knappast kalla det här för vinter...
Först och främst måste jag säga att 2006 har varit ett bra år om man jämför med tidigare. Dock har ju självklart saker hänt som har varit mindre bra, men that's life, right?
I början av året mådde jag inte särskilt bra, som en del vet. Det var hela det här tjaffset om FEK. Började då på en kurs som handlade lite om det jag hatar. Nu är det ett tag sedan, men jag tror att vi träffades 10 gånger och i slutet hade vi ett större prov. Kursen har betytt MYCKET för mig, för även om jag inte gillade det den berörde och mådde dåligt när jag skulle dit, så gav den mig otroligt mycket. Detta har jag dock kommit underfund med i efterhand. Sen träffade jag en person där som tycker och känner ungefär likadant som jag angående vissa situationer. Vi håller fortfarande kontakten, men eftersom vi bor så långt ifrån varandra så blir det mest kontakt via msn osv. Känns otroligt skönt att ha ngn att prata med om saker som ingen annan förstår.
Under våren och sommaren lyckades jag med att skaffa ett jobb/praktik på videomix. Jag hade inte tidigare haft ngn jobb erfarenhet. Jag har tydligen varit lat under mina sommarlov...
Nu fick jag dock kassaerfarenhet och "jobbvana". Fyllde även ut mitt lilla CV. Jag trivdes JÄTTE bra på videomix och de som jobbade där var trevliga (hmm...utom en som var en aning elak). Jag fick iaf jobba med film (som de flesta vet att jag älskar) och sedan upptäckte jag hur mycket jag uppskattar/gillar ordning. Antagligen har de flesta vetat sedan innan att jag är lite störd när det kommer till ordning, vad heter det ordet...jo perfektionist. Finns nog ingen mer än jag som finner nöje i att sätta etiketter på filmer och sedan sätta ut dem på hyllan i rätt ordning. Själv anser jag att jag klarade jobbet jätte bra (vill inte gå in för mkt här och skryta så vi lämnar ämnet snart). Fick ofta höra att jag skötte mig bra osv, men tydligen inte tillräckligt bra för att få extra jobb. De sa att de hade tillräckligt med personal...hmm..är det därför det alltid är nytt folk när man går in i deras affärer?!
Sedan började jag ju på universitetet och började läsa filmvetenskap. Eftersom som jag är lite av en kontrollfreak så måste jag veta i princip allt i förväg (behövs inga kommentarer angående detta tack, vet själv att det är HELT fel att ha den åsikten.) så när jag anmälde mig till kursen tittade jag och såg att den var på 20p. Men när jag fick antagningsbeskedet var den på40p. Fick lite panikångest (vad annars) och insåg att jag måste ha läst fel tidigare. Gick direkt in på deras hemsida och kollade upp scheman, litteratur osv. Där släppte min ångest en aning. Inte många lektioner i veckan och de som fanns varade i 3 timmar knappt. På litteratur listan hade jag redan ett antal av böckerna så det slapp jag också (att lägga en massa pengar på). Jag kunde absolut inte förstå min tur. När Dagen D sedan kom och jag tog mig till Humanisthuset kunde jag inte hjälpa att känna en stor, stor, STOR klump i magen. Dock inget jämfört med företagsekonomin. Första dagen gick jätte bra, men jag vägrade känna lättnad. Det känns alltid bra första dagen, men enligt min erfarenhet så blir det bara sämre och sämre därifrån. Dock blev det faktiskt bara bättre och bättre. Kom i en jätte trevlig klass som verkar ha växt ifrån både attitydproblem och fjortisfasoner (iaf nästan). Träffade även några stycken som jag kallar mina vänner/kompisar. I början tänkte jag "What's the catch", men än så länge verkar där inte finnas ngn. Att jag sen tycker att ämnet jag läser är fantastiskt kul och intressant är ju en sak i sig, men det visste jag sedan innan att jag skulle tycka. Det enda som liksom förstör den här euofori känslan över att läsa ngt som man finner intressnant OCH roligt är kommentarer som "Vad ska du läsa sen på RIKTIGT?", "Vilket yrke blir man av att läsa det, för man blir väl ngt?". Jag vet redan att ALLA anser att film är en jäkla skitsak som endast finns till för nöjes skull. De flesta inser dock inte att film är det medium som påverkar oss mest och är lika viktigt som litteratur och konst. Jag inser att de flesta även tycker att det också är flummämnen, men vad gör det att jag har drömmar om att bli manusförfattare, regissör, recensent (hur stavas det???) och annat som rör film. Jag vet att det är SVÅRT och att det inte finns någon FÖRFRÅGAN på filmstudenter, men vad gör det. Jag gör det som jag själv anser är roligt, viktigt och intressant. Är det inte så det ska vara??????
Så nästa gång du/någon har en vitsig/fyndig/smart/nedlåtande kommentar kring det dagisämne som jag läser...behåll den för dig själv. JAG VET REDAN!!!
Guud, vad långt och tråkigt det blev nu..hmm. Men eftersom jag skriver för min egen skull först och främst så får det vara. Även om det ev. låter som om det endast har varit dåliga erfarenheter som har dykt upp under året är det snarare tvärtom. Bara man vänder det.
Angående det med FEK och annat närliggande, så har jag blivit bättre på det med. Tänker inte gå in på detalj (tack å lov!!, jag vet) men där är saker jag gör nu som jag inte hade kunnat tänka mig för ett år sedan.
Min sista anmärkning på 2006 är att det har varit året utan årstider. I somras jobbade jag så jag upplevde aldrig någon sommar och jag skulle knappast kalla det här för vinter...
No comments:
Post a Comment