har fått en lägenhet. Svårt att tro annat när det enda man hör är pessimistiska åsikter. Folk tor nog att jag är dum i huvudet eller något. Skaffa en lägenhet när man inte har något jobb...snacka om korkat. Sen kan jag ju bara bo här medan jag studerar och dessutom max i sex år. Då får jag ju flytta igen. Precis som om det inte är det enda som ockuperar min hjärna för tillfället?? Det enda jag gör är att försöka tänka så långt in i framtiden som möjligt så att jag kan planera nästa steg. Jag KAN INTE veta i förväg om jag kommer att ha något jobb, men än så länge klarar jag mig på studielån och liknande. Trots vad alla tror så försöker jag 
faktiskt söka jobb, detta trots en del svårigheter (Jessica du vet vad jag snackar om). Nu ska inte alla människor gå och ta åt sig, för det är mitt eget fel att JAG tar åt mig. Ni försöker ju faktiskt bara hjälpa mig och berätta saker jag redan vet. Jag är expert på att vara pessimist och gör därför ALLT för att försöka undvika att oroa mig och känna ångest. Allt ni gör är att så små frön som utvecklas till ångestkramp i magen. Orkar inte med ångerkänslor so please; ENOUGH!Nu blev detta bara ett ynkligt litet inlägg, men jag är inte på humör för något upplyftande.
.
.....................
5 comments:
Ok nu ska vi se här.
1. Jag tycker att det är jätteroligt att du har fåtta en lägenhet, bara det att det kanske hade varit roligare att få en ihop. Men jag kommer snart och gör dig sällskap ändå. :)
2. Du är inte dum och ärligt talat tror jag att du är den enda som tror det, vilket i så fall är helt normalt. Du skulle bara veta hur ofta jag tror alla tänker illa om mig.
3. Du kommer klara dig på fullt studiemedel och städningen hemma. Dessutom har du alltid dina föräldrar att falla tillbaka på och få låna pengar av om det skulle krisa.
4. Bara sök alla möjliga jobb så får du förhoppningsvis något snart, men att du inte får något på direkten är helt normalt.
5. Du är ung och det här är din första lägenhet. Även om du hade fått stanna där i mer än 6 år tror jag aldrig att fallet skulle bli så. De flesta flyttar runt lite innan de hittar sin perfekta lya.
6. Nu börjar House igen så det får bli slut på motargumenten, men du får börja tänka positivt igen och njut av att du har det som både jag och Karin så gärna vill ha.
Kram på dig!
Jag tror vi mer försöker förbereda dig mentalt och se till så du har allt utberäknat, för om du är förbered på att allt kommer att gå åt helvetet så kommer det nog mer än troligt bara bli en positiv upplevelse när du märker att allt inte går så käpprakt neråt som du trodde. ;) du göra vad jag gör när jag ger mig in i jobbiga situationer; tänka på det värsta som kan hända. Och det absolut värsta som kan hända i detta fallet är ju att du får flytta tillbaks hem, och så hemskt är ju inte det ändå. ;) dessutom så finns det ingen anledning till att det ska ske. Jag ser fram emot att ha ett ställe man kan hänga mer er som man kan ta sig till utan att åka buss i 45 minuter! :D
och det är klart att du inte är dum, men jag och lisa kan ju dela med oss av våra erfarenheter eftersom vi redan har bott hemifrån och gått igenom allt det jobbiga. säg bara till om du inte vill ha dem! :D
Kan tilläggas att om jag och Karin ibland kan prata om hur tufft det är att bo hemifrån med ekonomin och så, så ska du ändå tänka på att både jag och Karin ändå jättegärna vill flytta hemifrån. Med andra ord så väger allt det positiva upp över det negativa.
Men sen är det naturligtvis lite som Karin sa, tänker du negativt nu så kommer det kännas så mycket bättre när det går bättre än du anat. (därmed inte sagt att inga kriser kommer ske för dem kan man aldrig fly ifrån!)
Inte lätt att reda ut det här, men jag måste säga att jag begriper väldigt väl hur du känner det. Och det ÄR en svår balansgång!
Att må dåligt och grubbla över saker och ting, och sen ha andra människor påpekande exakt det är MER än jobbigt (och TRO mig när jag säger att jag vet hur det är!!), samtidigt som det faktiskt i de flesta fall bara är så att folk försöker vara omtänksamma! Och det blir lätt fel! Själv blir man bara irriterad och mår ännu sämre, och människorna runt omkring en tror att man bara skiter i vad de säger och inte lyssnar på råd ... helt klart en tuff situation!
Jag har inte många bra råd att ge, tyvärr, men jag tror säkert att du hittar en lösning till problemet!
Och vad gäller att du ska flytta: VÄRLDENS STÖRSTA GRATTIS!!!
Det är inte alldeles enkelt, vare sig med eknomoni eller att lära sig att ta ansvar för precis allt som händer, men i princip alla människor har gjort det, så varför skulle inte du?!? Du har dina föräldrar i närheten, de kan "hoppa in" om nån kris skulle uppstå - vilket jag inte tror det gör! Det är jättebra att prova på att bo på olika ställen också, så jag skulle inte stressa över om det här blir en permanent lägenhet eller ej ... jag har först nu hittat en lägenhet som jag kan känna att jag vill "rota" mig i, och det är min fjärde ...
*tänker mkt på dig*
Behöver du prata av dig så vet du att jag finns tillgänglig! :) :)
Post a Comment