På jobbet är jag en simpel slav och jag tillåter det ske.......patetiskt, sorgligt, fegt, men sant
Jag är ingen individ, ingen människa, utan ett redskap som sakta nöts sönder.
Men så länge man betalar hyra måste jag återvända dit....till helvetet, till platsen som skapar ångest. Konstigt att man kan trivas med arbetsuppgifterna och de boende, men inte med personalen (få undantag).
Det tär på mig att gå dit. Det tär på mig att stå mellan hopp och förtvivlan när man får förfrågan om man kan jobba.
"Like a puppet on a........string"
2 comments:
det är bara kämpa och se till att ingen sätter sig på dig! I sommar är det du och jag mot världen!
Usch va jobbigt att du känner så, du får tänka på hur mycket pengar du tjänar så kanske det känns bättre!!=)
Post a Comment