Gud vad allt känns drygt nu. Inget går rätt utan allt slutar i katastrof. Varför varför ska det bli så. När det går bra med en sak så ska det automatiskt gå dåligt med annat....det verkar som det iaf. Känner mig likgiltig....vilket har försatt mig i en hel del jobbiga situationer. Kanske är det mitt fel, kanske är det "deras". Kanske bådas...
Känner att jag vill hjälpa en massa människor i min omgivning som har det svårt. Samtidigt vet jag inte hur och om det skulle uppskattas och om jag orkar det. Känner mig inte särskilt stark just nu. Känner mig svag...både fysiskt och psykiskt. Varje gång det känns som om influensan (eller vad det nu är) ska gå över så blossar det upp igen. Är det mentalt? När jag har saker jag måste göra så blir jag sjuk och all ork fösvinner. Idag har jag bara sovit och sovit. Tvingade upp mig själv då jag skulle köra mina föräldrar. Tänkte att jag skulle skriva på den omöjliga hemtentan också efter melodifestivalen. Så blev det inte. Det är inte så att tentan är svår i sig, men jag saknar litteratur och har haft lite diskussioner med läraren som verkar lite oflexibel. Men så är det väl....inget ska vara lätt här i livet.
Usch....ska lägga mig och försöka sova, trots att jag är pigg. Borde skriva hemtentan nu (det jag kan) men vill inte. Imorgon är det bowling, b-laget. Ska vara lagledare. A-laget spelar inte förrän nästa vecka (lååååångt tills dess). Sedan är det oscargalan på kvällen/natten. Efter det är det lektion 8-10 och sedan lundaligan. Mellan alla dessa aktiviteter är det en massa andra måsten....suck suck suck
Sedan får man dåligt samvete för att man inte har tid med sina vänner. Var slutar all ångest?
No comments:
Post a Comment