The World of Grand

Precis hemkommen från Grand Hotel. Mamma fyller ju år idag så vi firade med lite middag där. Intressant upplevelse varje gång man är där. Samma människor är där vajre gång....halvkändisar, bratz och äldre rikemansfolk. Väldigt roligt att observera dessa och inse att de verkligen beter sig likadant som på film och precis så som man förväntar sig haha. Det är inte som när man hälsar på folk på fest eller så utan det är korrekta hälsningar, korrekt språk, korrekta samtalsämnen. Man blir lite ställd när de hälsar på en och man måste inta den här skumma och obekväma rollen. Skumt, falskt och pretentiöst...men ofantligt roligt att le åt i mjugg. Till och med pappa tycker att det är lite roligt fast att han är mer van vid det här umgänget. Hur kan man orka ha den här rollen hela tiden? Alla i omgivingen förväntar sig säkert ett visst beteende men ändå. Nää middagen blev bättre när vi fick sätta oss ner vid vårt bord bara vi fyra och bara vara oss själva...skratta, prata och äta gott...långt bort från prettogrupperna. Men som sagt....kul att se. Eller rättare sagt; intressant. Visst, de är trevliga och så på alla vis, men det är en helt annan värld på något sätt. De måste sakna att bara vara slappa, slafsiga och allmänt söndagsaktiga. De är kanske det på sitt vis, men jag tror inte att de är det på samma sätt som du och jag. Eller?