En sån fruktansvärd vecka. Med start förra tisdagsnatten och framåt så har det varit besvikelse på besvikelse. Med det säger jag inte att allt har varit dåligt. Det har inträffat trevliga saker också, men jag måste konstatera att det har varit the week from hell. Slutklämmen var igår när ALLT bara gick fel. Det började bra men sen gick det bara utför. Var tvungen att springa inom apoteket (som var var en skrämmande upplevelse i sig) och när man kommer ut därifrån har man fått oförtjänta parkeringsböter...VA FAN. Allting bara faller samman samtidigt som saker utvecklas...antagligen åt rätt håll. Även om jag inte gillar det som hänt så tror jag i viss mån på ödet. Det är inte meningen helt enkelt....ändå gör det ont. Vill verkligen inte vara klyschig och säga att det här har fått mig att vakna, men på ett sätt har det det. Jag vet vilka mina vänner är och de är jag förevigt tacksamma för. Vad skulle jag göra utan er?? Anne, Pernilla, Mikaela, Hanna och Amelie...ni är guld värda. Ni bidrar alla på ert sätt fast att ni kanske inte tror det.
Det var ett tag sedan jag mådde såhär...och som vanligt kan man vända alla saker åt både positiva och negativa håll. Det inser till och med jag. Men just nu är de vända åt minus. Behöver en dos uppmuntran för att se dem ur ett positivt perspektiv.
Hmm borde sova men har tusen och inget att göra. Såg nyss Nyckeln till frihet. Vilken fantastisk film. Fin stämning, realistisk men samtidigt inte så hård att det blir diskbänksrealism. Fängelset är fängelset men ändå med ett litet skimmer över sig. Vad poetiskt hahaha. Nä sängen borde dra, men i och med att jag är i Genarp så drar den inte lika mycket.
Jag som var övertygad om att jag löste de flesta av mina problem igår. De kortsiktiga problemen....men nope. Så lätt kommer jag inte undan. En klump i magen av oro. Jag hade nog kunnat få den att försvinna om jag verkligen anstränger mig....men jag vågar inte vända åt det positiva hållet. Inte än...inte själv.
No comments:
Post a Comment