Struggle

Jag kämpar och kämpar och det känns ju faktiskt lite bättre. Men jag känner samtidigt att där är något som fattas och jag blir konstant påmind om det. Nu är jag dessutom irriterad för hur svårt kan det vara?! Vill bara få svar och sedan ta nästa steg och helt enkelt må bättre i mig själv. Det kommer att ta lång tid men jag har i alla fall tagit första steget känner jag. Mycket tack vare lilla Hanna. Alla vänner är lika viktiga, men i just det här fallet har Hanna spelat en stor roll och även om det är långt ifrån över så känner jag ändå att jag aldrig kommer att kunna tacka henne tillräckligt mycket. För även om jag stannar upp här, blir sämre eller liknande så har tiden innan varit mer outhärdlig.

Igår var dock en trevlig kväll hos Veronica med Mikaela, Hanna och Amelie. Hade lite svårt att fokusera men jag skrattade mer än vad jag har gjort på länge. Men det är mycket kvar att kämpa bort och det dumma är att jag inte själv kan påverka...visst kan jag påverka vissa saker men just nu orkar jag inte med att göra en massa ändringar på en gång. Lite i taget. Så nu får jag som vanligt sitta och vänta på att andra ska ta beslut.