Yes

Tumblr

Jag har upptäckt det geniala i Tumblr. Så jag har skapat en egen.

Har inte hunnit lägga upp så mycket för jag har annat att göra men ändå :)

TRYCK HÄR

Starkare

Även om du tog tillbaka allt som du har sagt. Även om du sa förlåt för allt som du har gjort. Om du lovade att ändra dig och bli normal skulle det inte spela någon roll. Du brände dina broar när du sa det där som fick mig att förstå vem du egentligen är. Du får stå kvar för jag går nu..

My own worst enemy

Everyday I fight a war against the mirror
I can't take the person starin' back at me
I'm a hazard to myself
Don't let me get me
I'm my own worst enemy
It's bad when you annoy yourself
So irritating
Don't wanna be my friend no more
I wanna be somebody else

*sorry att det blir mycket låttexter men de beskriver det jag känner just nu mycket bättre än vad jag själv hade kunnat skriva...

Will it?

Does it ever get any better?
Or will I feel this way the rest of my life?
I just can't get it together
but now and then I'm losing my mind
I tried to look the other way
to make it through another day
Does it ever get any better?

Horn - A story

Jag vill va vanlig
vad det nu är

Jag vill leva för dan och inte låta natten sluka mig nå mer

Om du vill ha mig så säg till
för själv vet jag inte vad jag vill
Jag har försökt ta tag i nån men händerna kan inte hålla still

Och jag kan gråta mig först när dom gått
ja mina känslor har jag svårt att lämna bort

Jag börjar om varenda dag.
Försöker vara den dom vill att jag ska va,
men när jag somnar på natten har jag glömt om jag själv mår bra.
Och jag vet inte vart jag är.
Jag är med men aldrig riktigt där.

Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är

Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut

Jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar
Jag har känslor utan uppehåll
Jag har förlorat en tävling
Men vunnit ett val

Jag saknar dig mindre och mindre
Jag har glömt dig en vacker dag

När jag träffat gamla vänner har jag ingenting att säga dem
Dem ställer för många frågor och jag, jag bidrar inte med nån
Och jag kan ångra det lilla jag säger
Eller dra ett allvarligt skämt
Jag tycker mig höra vad dem tänker:
är hon sådär jämt

Jag försöker men jag förlorar varje gång
antingen lämnar dom mig eller så lämnar jag dom
Jag skulle förstå om du ändrade dig
och vände om

Jag är nog inte det du drömmer om
Men jag är det du ser

Den ena saknar känsla
Den andra ödmjukhet
Dom hade nåt gemensamt
Jag blundade för det
Jag har alltid hållit hårt
om dom jag inte orkat med

Jag hade slutat prata
Jag var så van och stänga av
Du frågade vem som förstört mig
Och jag gav dig inget svar

Jag tog allting för givet
Det var något fel på mig

Du är för stolt, eller hur?
jag är för feg för att dra mig ur
vi tittar bort åt varsitt håll
och tänker samma sak
det känns ännu sämre nu

Var och en går hem till sig
och fast jag inte saknar dig
så känns det som att världen skulle rasa
om du glömde mig

Ja var och en går hem till sig
och jag skäms för att jag låter dig
men jag ska aldrig vara mot någon annan
som du är mot mig

Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
jag kan inte skilja på om jag vill va med dig
jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
men du om nån borde förstå
att man inte gör såhär mot mig

Ball & Wall

Uppriktighet är inte att säga allt man tänker, utan att mena allt man säger

Usch jag mår så dåligt att jag bara vill lägga mig i fosterställning. Men jag måste skriva på omtentan...annars har jag allt i helgen.

I've become a ball of sadness because of this wall of silence

I hate you

Vissa människor borde bara dö, eller försvinna eller bara skämmas åtminstone. Jag blir så himla ledsen. Hur kan man vara så respektlös. Dumma dumma DU!!!!!!! Hoppas fan att allt går åt helvete för dig! Jag bryr mig inte om att man inte ska önska sådant. Du förtjänar det....du förtjänar det tjugo gånger om. FAN TA DIG!

Leave me alone

I'll have to leave, but you are still sleeping
There's nothing to say, our time has run out
You took me to bed, that's what you were seeking
But you don't even care what I am about

Leave me alone, I wanna go home
I don't wanna see you, so leave me alone

Leave me alone, 'cause I feel like dying
'Cause you will get yours, just leave me alone

But what if I stay and wait till she comes home
She don't even know, she loves you in vain
The lies that you told will turn into sorrow
I gotta go crazy just to stay sane

I wanna break you
I gotta hate you
And this is goodbye, just leave me alone!

Shopping *

Trust

Trust is like an eraser - it gets smaller and smaller with every mistake

It's funny because it's true

Måndags update

Sitter här i skolan och är klar med uppgift 2. Eller ja i princip. Är lite referenser som ska tryckas in men annars är det klart. Funderar dock på om jag ska åka in tidigare till skolan imorgon, när Mikaela och Malin ändå ska in. Då kan jag börja skriva på den jäkla omtentan medan de gör annat.

Har varit uppe till fyra på natten i flera dagar nu (eller flera kvällar/nätter, vad man nu säger). Delvis på grund av grannen och delvis på grund av att jag ligger och funderar. Det är inte klokt att man faktiskt kan tänka för mycket.

Nä, får se vad som händer ikväll. Jag är i alla fall klar med att uppdatera Rollers hemsida...for now at least. Hade egentligen behövt komma igång med att uppdatera filmregistret och sedan få ordning på allt vad de nu innebär. Har även en massa böcker som jag vill läsa. Men ja vi får väl se.

Jag och Mikaela ska nog hem till henne och göra pannacotta, MUMS! Man behöver de här lyxigheterna i vardagen. Jag älskar vardagslyx. Utan det hade man ju varit deppig 24/7.

Over & Out

Utopia?!

Det är utsidan som ger insidan en chans,
men det är insidan som ger utsidan dess glans

Andnöd

Det kommer över mig bara sådär och jag förstår inte varför. Ett tryck över bröstet och jag saknar dig. Hjärtat börjar banka och jag får inte luft. Fan vad ont det gör. Det trodde jag inte. Men det är väl sättet du hanterar det på som gör mig så ledsen. Så värdelös man kan vara. Så där ingenting.

Det är så jobbigt att fejka den där glädjen. Men jag lyckas...de tror alla att det är bra. Att allt fungerar. Men blir man någonsin hel igen när man har gått sönder? När varenda bit i ens liv är trasigt och bara vill ge upp. För när man väl finner att det går på rätt håll så kommer det något/n och brutalt slår ner en. Då är man ännu längre ner än vad man var från början. Hur ska man kunna lita på människor efter sådant? Etik, moral, sympati, empati, ärlighet...ord som inte längre har någon innebörd. Hur kan man konstant bli serverad lögner när allt man vill ha är ärlighet. Det är ju sant som de säger...hellre sårad av sanningen än lycklig av lögnen. För när lögnen väl avslöjas...fy fan... Och om det nu inte har varit en lögn..varför gör du (och du och du och du..) på det här viset.

Hjärtklappning hela tiden. Så många gånger jag tvingas sjunka ner på golvet för att hjärtat börjar rusa. Varje gång det kommer över mig. Där sitter man på hallgolvet och bara känner...känner allt och inget. Hur ska det sluta?

Jag kan inte andas... så mycket chock att jag fullkomligt tappar andan. När kommer den åter?

Never try

Försök aldrig vinna tillbaka någon som valt att förlora dig

111111

Jaha idag var det 111111. En helt okej dag so far. Var i och för sig tvungen att gå upp tidigt då rörläggaren och städerskan skulle komma tidigt till Genarp. Det innebar två timmars sömn för min del då jag somnade vid fem. Men efter det ordnade det till sig. Hemtentan är helt okej, även om jag fortfarande inte tycker att det är okej att jag ska behöva göra min livs första omtenta på grund av att läraren är lite knäpp (milt uttryckt). Det gör mig väldigt bitter men orkar inte ta strid om det med så lika bra att skriva om. Det enda jag oroar mig för är att hon ska ha problem med den också och då får jag ju ingen examen...suck. Men men tentan verkade okej i alla fall. Sen ringde min hyresvärd och berättade att de tar riktigt allvarligt på det som jag har anmält. Där är fler som har klagat och tydligen bor där en person olovligt så det är två problem i ett för dem. Men skönt att de tar tag i problemet. Dessutom fick jag felanmält mina kranar på toan och i köket. Skönt skönt skönt. En massa off my shoulder :)

Dokumentärer

Ibland blir man så sjukt inspirerad att göra saker men det slutar ofta med att man inte gör det ändå. Just nu känner jag för att se en massa dokumentärer... men jag är i Genarp så har inte möjlighet att göra det just nu. Hoppas att jag inte tappar suget efter det, för man lär sig så himla mycket av välgjorda dokumentärer :)

Aja, inte så intressant but who cares

Assholes

She hates me

Min lärare hatar mig för det kvittar hur dålig självkänsla jag har....för så dålig är jag inte som hon tycker....

Orka med dettta också...AHHH

När man vet att man gör något bra...så klänger man fast vid det. När någon då dissar det också...ja vad ska man göra då? Man blir först arg eftersom man vet att det itne stämmer. Sedan blir man arg för att den personen har makt. Sen blir man ledsen för man inser att man inte har tid. Sedan blir man ledsen för att man tycker synd om sig själv. Livet suger

Arg lapp

Angående det jag skrev i det förra inlägget...jag önskar att det fanns något som gjorde att man inte kan hitta den där informationen...att man liksom inte kan se det... På facebook kan man ju ta bort någon som vän men tyvärr har ju inte alla konton som är spärrade för de som inte är vän med en. Så jag kan se de här personernas info ändå. That annoy me. Jag vill åtminstone kunna välja att jag aldrig mer ska kunna se det...men det kan jag inte. Sen är det inte alltid lämpligt att ta bort vissa människor som vän heller. Men nu handlar det här inte bara om facebook utan det är ett exempel.

Nu ska jag nog spela lite HoMMIII och försöka lugna ner mig efter att jag har satt upp en arg lapp till min granne..

Masochist

Satt och funderade på om jag är en masochist. Vissa saker gör mig så fruktansvärt ledsen. Exempelvis att gå in och kolla vad X gör...eller vem Y är med...eller bara vad alla jävla obehagliga bokstäver i alfabetet gör/tänker/inte gör och så vidare. Det här är information som jag självmant söker upp. Varför gör man det? Är det för att ha någon form av kontroll? Om jag vet vad de gör så kan de inte chocka mig med det när vi ses...eller så behöver jag inte tappa fattningen när någon annan konfronterar mig med det. Då har jag redan ett svar på tal. Men mest gör jag nog det för jag vill inte se att de går vidare...att de är med någon annan. Oftast så hittar jag ingenting när jag letar. Eller så hittar jag saker som lika bra kan tolkas på något annat sätt än mitt. Men ibland...ibland hittar man sådant som gör att en liten del i hjärtat rycker till och dör. Som gör att tårarna kommer... Så himla dumt och onödigt, och ändå sitter jag här och kollar X's movements samtidigt som jag skriver den här texten...

S&T of being S&T

Hela livet så säger folk åt en att våga säga ifrån. Att våga stå upp för det man tycker och tänker. Att man inte bara ska gå med på saker för att man inte vågar vara "besvärlig". Men när man väl gör som alla säger så uppskattas det fan inte. Då är man som sagt besvärlig, omständig, kaxig, tjatig och jag vet inte vad. Jag har nog aldrig blivit positivt bemött när jag har sagt ifrån. Inte när det gäller att man inte håller med. Jag förstår inte det. När till och med de som säger åt en att vara mer rak inte kan ta att man faktiskt är rak....då blir jag ledsen. Nu pratar jag inte om ärlighet och personangrepp och sådant. Utan snarare om någon frågar om man vill gå på bio. Men jag vill inte se den filmen och då blir det inget. Det är ju okej om det är en massa som ska gå (för då har de redan bestämt något och jag kan ju inte förvänta mig att de ska ändra sina planer bara sådär), men när filmen inte är förbestämd eller tiden för den delen och man blir utesluten för att man har en åsikt...då känns det. Dessutom är det andra saker som spelar in...idag blev jag riktigt misstänksam...och jag är ganska säker på att jag har rätt. Det gör mig förbannad. Och trött...känns som att jag bara är trött hela tiden.

I'm sick and tired of being sick and tired...

Grannsämja

Från mig till mamma på facebook:

Hej mamma. Vill bara meddela att vi kanske inte kommer att ses på ett tag. Min granne håller på att driva mig till vansinne så jag är rädd att jag kommer att slå ihjäl honom inom kort...och tydligen är det straffbart. Ville bara förvarna. Puss och kram ;)

Shopping *

Ögonblick

Blev så ledsen när jag läste det. Hur kan du bara skriva så utan att tänka? Du vet inte ens om att jag tar illa vid mig och jag är inte säker på att du bryr dig... Jag är rädd för att försvinna. Jag låtsas som ingenting. Vill inte påpeka för dig hur det känns. Då känns det som att jag hamnar ännu längre ut. Snälla låt mig inte falla bort...

Lind-Nilsen-Fuentes-Holm

Så bra :) Vackert...



Kolla här med

I'ts sad because it's true

Hope it hits you hard, if it hits you at all
So you finally know, what you really want
Maybe then, I'll be gone forever

Bra reklam

Tänka sig att det finns bra reklamer

Bekräftelse och komplimanger

Jag har börjat läsa Nina Åkestams blogg på Resumé. Så fruktansvärt bra. Jag tänker klippa in ett av hennes inlägg för det är så himla bra skrivet och jag tycker exakt likadant. Jag har valt att inte omformulera texten till min egen för jag tycker att Nina har formulerat texten på ett sätt som jag själv hade valt, så känns lite onödigt. Det är så himla kul att läsa när någon skriver ner och tänker exakt samma saker som man själv. Lovely!

Texten kommer härifrån: TRYCK HÄR!!
----------------------------------------------------------------------------------------

Dagens hårklyveri, eller: komplimanger, beröm och bekräftelse.

På senaste tiden har jag nördat ner mig i lite olika föräldrabloggar med genusperspektiv. Kanske är det för att mina kompisar har börjat föröka sig i rasande takt, eller bara på att det är intressant rent allmänt, det spelar inte så stor roll. Hur som helst: Något som skribenter som exempelvis Lady Dahmer gärna återkommer till är användandet av beröm och komplimanger i barnuppfostran och hur det påverkar oss människor.

Resonemanget är enkelt: Det vi får komplimanger för är det vi lär oss är viktigt. Därför är det viktigt att vuxna tänker på vad vi berömmer barnen för. Säger vi ”vad fin du är” oftare än vi säger ”vad smart du är” lär vi barnen att utseende är viktigare än smarthet. Inte så konstigt, och något som jag absolut tror kan tillämpas på vuxna också. Ger vi varandra uppskattning för egenskaper som är viktiga på riktigt uppvärderar vi dem. Dessutom tror jag starkt på att man ska bekräfta människor för något de faktiskt kan påverka själva, inte för något de har fötts med. Det blir bättre så, helt enkelt.

Men, allt det här utgår från ett antagande jag alltid har tagit för givet: att man blir glad av komplimanger. Men sen slog det mig att det finns en till aspekt av det här, nämligen att komplimangen, oavsett vad den rör, objektifierar personen och/eller dess beteende. När komplimangen kommer farande måste man kliva ur sig själv och sitt sammanhang och värdera den nya informationen. Är jag smart? Är jag snygg? Är jag bra på att skriva, har jag en fin jacka? Man avbryter hjärnans verksamhet for att studera sig själv och komma med ett svar. Även om processen bara tar några sekunder hackar den liksom upp stämningen.

Komplimangen kanske inte alls ar det sociala smörjmedel den så ofta sägs vara. När jag har funderat på det här har jag märkt att jag för egen del blir som allra gladast när man märker att människor i ens omgivning uppskattar det man gör, utan att det blir ett samtalsämne. När kollegorna hakar på resonemanget man för. När kompisarna garvar högt åt ens skämt. När bloggläsarna mailar sina frågor om livet i stort.

Kanske har vi helt enkelt blandat ihop bekräftelse med komplimanger? Kanske borde vi snacka lite mindre och nicka lite mer?
----------------------------------------------------------------------------------------

Klippa till sig

Hmm dags att gå upp. Jag gillar inte alls de här tiderna som vi har lektioner; 13-16. Man sover ju till man ska iväg och sen är man hemma sent. Idag ska jag dessutom spontan-klippa mig. Pappa ringde igår och frågade om jag ville ha hans tid. Har ändå funderat på att klippa mig lite så det passade ju bra.

Igår var jag och Mikaela på Väla och sen hängde vi hemma hos henne. Helt plötsligt var klockan hur mycket som helst, men blir så när man sitter och pratar. Men roligt att vara lite spontan ibland. Vad som var mindre roligt var parkeringsböterna på 700:- som jag fick. Helt oförtjänt med.... Arghh var ledsen jag blev. Inte skoj när man redan är lite ledsen i själen.

På tal om ledsen i själen...idag känns det lite bättre. Men jag känner att det kan vända vid minsta lilla. Dumt dumt. Aja, dags att klä på sig lite å dra till Helsingborg. Bye Bye

Tourettes

Hittade ett kul inlägg på Resumé och en av bloggarna där. Där fanns bland annat följande citat med: "Jag fattar inte folk som har den här typen av tourettes kring andra människors utseende"

Kolla artikeln här nere:

Resumé: Något anknutet till gårdagens inlägg

Bodyache

Vaknade en liten stund innan det var tänkt. Men jag drömde en så intensiv dröm så kan inte riktigt somna om. Dock handlade den för en gång skull inte om något i mitt liv. Psykologerna skulle nog kunna få det till det, men orka det haha. Men det var inte det jag skulle skriva om. Igår fick jag reda på en sak som gjorde mig sjukligt upprörd. Inte av den anledningen som kanske är väntat...faktiskt. Men iaf...idag kollade jag en sak och här får jag faktiskt skylla mig själv. Lite iaf! Men nu efter att ha sett det så har jag fått ont i hela kroppen. Det gör så fruktansvärt ont. Det känns mest i hjärtat och sen strålar det ut och jag vill bara inte vara. Sen får man lite annan info om andra saker och smärtan bara byggs på. Tänk att något sådant här kan påverka mig så mycket. Jag riktigt stör mig och känner mig djupt förolämpad. Så förolämpad, besviken och upprörd att det gör att min kropp värker. Jag orkar inte mer sådant här och även om jag känner mig arg kan jag inte finna energin som jag brukar använda för att ta mig upp och stå emot och känna mig stark. Den bara är inte där....jag har bara ont. Fruktansvärt ont...smärtan gör det svårt att andas emellanåt. Det känns som att någon slår en hårt i magen så att man bara tappar andan. Kanske är det så... Varför gör man så? Låt mig vara...jag vill inte prata med någon, jag vill inte träffa någon...men framförallt så vill jag inte vara själv.