Mellan hopp och förtvivlan

Det kan vara så lustigt...det är så små saker som gör att man pendlar mellan hopp och förtvivlan... Att något simpelt och löjligt gör att man tappar all kontroll och till och med de primitiva funktionerna stänger ner. Sen kan man undra om det stämmer: what doesn't kill you, make you stronger. Kommer man verkligen ut ur skiten som en starkare människa? Jag har ju tagit mig ur skiten tidigare...men sen har jag i och för sig aldrig varit såhär dålig innan. Jag kan till och med klassificera det här som en sjukdom. Och nej...för alla er som tror att jag har blivit missbrukare av något så kan jag säga att så är det inte. Det enda missbruk jag har är socker....och shopping...och ett bekräftelsebehov osv. Men alla har väl mer eller mindre det? Nä, det är något annat...det är ångestmonstret. Jag har beställt en bok som verkar riktigt bra. Men jag vill inte skriva vilken det är än. Får se om den är bra först.

Tycker det är lite smart av mig att skriva när jag mår okej. Jag börjar tro att jag håller på att bli knäpp...men samtidigt...har jag inte alltid varit det?

I brist på annat har jag suttit och flätat allt mitt hår...det tog sin tid...men då går klockan. Se om lyckan håller i sig. Det vet jag om två timmar. Om inte annat så får galningen i mig shoppa lite imorgon med Amelie och Hanna. Det blir Entré :)

Ska se lite Midsomer Murders nu. Få tiden att gå. Klumpen börjar bli stor igen....vill inte :'(

Bra och passande låt till viss del (typ refrängen)... men videon suger. Fanns dock ingen annan.

One more time - Vägskälet

Piece of my heart

Just i det här ögonblicket är jag klumpfri. Med det inte sagt att jag inte är orolig. Men just nu har jag bara hört positiva saker. Jag är fullt medveten om vad som komma skall, men tänker inte må dåligt innan. Just nu ska jag ta vara på att jag mår bra.

I måndags var jag på Nova en kortis med Anne och i tisdags var jag på Entré med mamma och Andy. Idag blir det Nova med mamma och på fredag blir det Ikea och Väla med Mikaela. Jag mår bra av att shoppa. Man kan inte köpa lycka men man kan bli lycklig av att köpa ;)

Humörsvängningar

Livet är underligt ibland. Jag har mina extrema humörsvängningar som påverkar både mig själv och alla runt omkring mig. I morse när jag vakna kändes allting konstigt. Det är inte speciellt ovanligt, fram för allt inte på senare tid men jag valde ändå att ligga och fundera på varför det kändes så. Jag kom inte fram till något bra så jag somnade. Sen när jag vaknade och gick upp hade jag en miniklump i magen. Jag gjorde allt (eller ja...nästan i alla fall) för att hålla tillbaka det som ger mig en klump i magen och lyckades sådär. Eller jag fick inte ångest men klumpen försvann inte heller. En av anledningarna till att jag har den här klumpen är det där med förtroende. Fast att jag visste att en sak inte skulle ske så har jag ändå rätt att bli arg för har man lovat, då har man lovat. Samtidigt kändes det som att jag var lite barnslig...men det är jag förjämnan i och för sig. Men oavsett vilket så sjönk humöret mer och mer. Jag kände hur klumpen började ta allt större plats. Detta trots att jag befann mig på Entré Malmö. Men sedan ringde Mattias och vi pratade i fem minuter. Allt kändes genast bättre och det blev roligare att shoppa (ni kan ju själva tänka er hur dåligt jag mår om jag inte ens tycker att det är kul att shoppa). Men jag vill prata längre med honom. Prata om viktiga...och mindre viktiga saker. Skratta tillsammans... Men det är svårt när båda är upptagna. Får väl se om vi pratar ikväll. Jag saknar honom :'(

(tempusformerna i texten ovan känns sådär..)

And the Oscar goes to...

Såg på Oscargalan inatt. Personligen tyckte jag att Filip och Fredrik förstörde den dp de förlöjligade och sa fel hela tiden. De kan ju inget om film verkar det som. Dessutom verkade det som att de inte tyckte att det var roligt att titta dessutom. I övrigt var det ingen superbra gala, men den var helt okej. Jag är glad att Alice i Underlandet vann lite priser. I övrigt har jag inget att anmärka på de utdelade priserna :). Men gud vad Kirk Douglas är weird....gammal-weird. Först med pinsamt men sen lite roligt...men mewt weird...

Har fruktansvärd huvudvärk idag, har haft det hela helgen. Tråkigt. Hade nog att göra med att jag, Thommy och Anne fixade en massa saker igår...och blev långt ifrån klara. Ser ännu mer ut som ett bombnedslag i min lägenhet nu om man jämför med innan. Men det är mitt lilla hemliga projekt och jag hoppas att det blir bra. Jag och Anne var först på Entré igår och sedan på IKEA (i Malmö). Rolig dag och fick gjort mycket. Idag ska jag jobba typ hela natten tror jag för innan dess har jag massa att göra.

Vi vann i alla fall i B-laget så nu är seriesegern garanterad. Nice!!!

En helt vanlig lördag...

...nä inte riktigt.

Sitter hemma i min lägenhet och gör mig färdig att åka ut till päronen. Väl där ska vi åka till Entré och shoppa lite. Man har ju fått skattepengarna nu!! Efter det ska vi käka på restaurang för att fira pappa. Han har ju kommit lite i skymundan då Andreas tagit studenten. Sedan blir det stress till Lund där jag ska på Freaky Party. Det här innebär att man ska se helt knmäpp ut, typ ta de knasigate kläderna, smink, smycken osv. Jag har inte så knäppa kläder, de flesta är nämligen svarta. Men man får väl köra med smycken och smink istället.

Blev inget liseberg i fredags. Det regnade och blåste ju. Kanske måndag?!

Entré: Coraline

Idag var jag och såg på 3D bio. Har aldrig gjort det tidigare och var mycket spänd. Extra roligt skulle det bli då det var filmen Coraline, gjord av samma man som gjorde The Nightmare before Christmas med Tim Burton, nämligen Henry Selick. Handlingen var som en skräcksaga så inget kunde gå fel där. Dessutom skulle vi se den på Malmös nya shopping och event center, Entré!! Kul. Mindre kul var det faktum att någon jäkla fritids/dagisklass var där samtidigt. Vad de gjorde där på den filmen (engelskt tal) förstår jag inte. Dessutom var det ju rätt sent på kvällen. Även om filmen är animerad är den ju knappast för barn. Jag antar att de gick endast för 3D effekterna. Dock var de enormt störiga och när de inte skrattade på fel ställen, pratade i mobiltelefon, skrek eller var störiga i övrigt så skrek de WOW varje gång det var någon 3D effekt, vilket givetvis var väldigt ofta. Trots att många skrek tyst åt dem så fortsatte de. Man kan ju tycka att de vuxna som skulle föreställa ansvariga kunde sagt något, men de var ju små grå möss så klart. Därmed kan jag lugnt säga att min upplevelse förstördes. Om man dock försöker bortse från det här störande momentet så var filmen bra över lag. Jag gillade storyn och det var lagom 3D effekter som gjorde miljön vacker. Jag älskar de tyskexpressionistiska dragen och det var som att se en Tim Burton film, om möjligt något "ljusare". Kunde kanske varit lite bättre 3D effekter som gjorde att man drog efter andan, men det var helt okej. Filmen hade nog itne varit lika häftig utan det. Störde mig dock på att det var Teri Hatcher som gjorde rösten åt den elaka häxan. Jag såg bara henne framför mig hela tiden och jag tycker inte att hon är varken läskig eller elak. Men överlag fungerade det. Filmen får nog en 8 av 10 för tillfället. Får se om den överlever en "omtitt".

I övrigt blev jag imponerad av Entré. Snyggt, många affärer osv. Tog dock tid innan jag hittade en parkering. Jag får ångest av att köra i Malmö. Missar man att svänga, eller svänger fel, dröjer det evigheter innan man kommer tillbaka. Sedan var där något konstigt med Éntres parkeringshus. Kan inte förklara det, men det kändes skumt på något vis. Kändes inte som om man var i Sverige när man gick i varuhuset. Dock kul med ett ställe där det mesta finns; shopping, restauranger, bowling, bio, träningslokaler osv. Får åka dit sedan och shoppa lite.

Nu ska jag lägga mig, vilket jag förtjänar. Har nu mailat iväg min och Isabels B(snarare C)-uppsats till min pappa som ska skriva ut den imorgon. Den ska lämnas in på fredag morgon. Tycker att vi har varit väldigt duktiga, effektiva och samarbetat bra. Vi förväntar oss inga toppbetyg, men i alla fall jag känner mig för en gångs skull nöjd med insatsen.

Nu är det bara opponeringarna kvar, men de känns inte lika jobbiga då man för en gångs skull är två stycken som gör tillsammans. På C- och D-uppsats seminarierna har vi ju varit ensamma. Dock misstänker jag att de är strängare här. De tror ju att de är något på MKV. Har aldrig varit med om tramsigare lärare eller principer. De gör bara vad de ska, varken mer elelr mindre. De följer de uppsatta kraven precis. Låter kanske jättebra, men det är det inte. Orkar inte gå igenom det igen, men mer pretentiösa människor får man leta efter. Haha, vi ska ju till och med bränna ut våran uppsats på en cd så att de har den sparad. Varför? En b-uppsats publiceras ju inte, den räknas inte och man får inte referera till den heller. Nää, arbetsmässigt känns det som om man skriver ännu en C-uppsats. Vill verkligen inte läsa vidare på MKV då man ska skriva vad de kallar är en C-uppsats. NEJ TACK och GODNATT