Trafikolycka

Skrev precis ett lång inlägg här men det raderades...suck. Men tar det kort. Igår skulle jag köra till Malmö mitt i natten och när jag svänger vänster för att gå på påfarten mot motorvägen så kör en taxibil in i mig. Han sa att han hade grönt, men jag hade grön pil så det kan han inte ha haft. Han var sjukt otrevlig.... Bilen fungerar inte längre. Blev en ordentlig smäll. Han kom ju på en 70-väg rätt in i fronten och sidan på min bil. Det är ord mot ord. Men polisen som kom var helt underbar och de sa till taxichauffören att han inte hade behövt vara otrevlig och hotfull. Jag kände verkligen hur bilbältet tog och jag har ont i vänster sida av kroppen, speciellt ryggen...men det känns bättre idag så det går nog över. Men jag blev helt chockad och satt och bara stirra rakt fram och grät till polisen kom. Stackars bilen är helt kvaddad på höger sida och hjulet ska vi inte snacka om. Det blir lägenhetsarrest ett tag nu :/

I ♥ Mum

Min mamma är fan bäst. Skönt att veta att man kan prata om allt med henne. Många saker känns mycket bättre. Är fortfarande lite orolig, men orkar inte med det. Det får lösa sig helt enkelt. Det måste det. En hel del annat har löst sig, men det är fortfarande morgondagen som avgör lite. Men det känns mycket MYCKET bättre.

Var på student idag. Lite nostalgi då det var på Katte. Kul var det i alla fall och god mat! Den familjen är fan underbar. De är så himla trevliga allihop....genuint trevliga. Sådant gillar vi. Fick därför lite dåligt samvete när jag var tvungen att sticka iväg en stund för att snacka med Anne. Jag var tvungen att få lite råd när det gäller en sak och det var rätt så akut. Så jag åkte till henne för 45 minuters terapi haha. Sedan blev det att köra päronen hem till Genarp. Körde sedan tillbaka till Lund (suck). När jag kommer hem så stannar två polisbilar utanför porten och ur kommer fyra yngre manliga poliser (mums!) och de kollar sina vapen och sedan går de snabbt och bestämt bort mot den andra porten. Lite halvläskigt...och lite hett haha. När jag sedan kommer in i lägenheten så luktar det först bränt. Sedan bränt gummi...till sist tycker jag att det luktar gas. Men jag hoppas att det inte är något allvarligt. Har försökt lokalisera var det kommer ifrån men det går inte. Hoppas att jag inte blir förgiftad i sömnen...

Nu blir det SOVA!!! Behövs

Return of the Stalker

Så blev det poliseskort iaf. Hatar att behöva ringa polisen. Hörde hur han stack iväg i samma stund som polisbilen stannade till utanför. Han måste ha haft en kompis som ringt eller något. Jäkla psycho...han stod utanför min dörr i typ 50 minuter. Han ringde 15 gånger och har fortfarande inte slutat. Nu är jag i Genarp. Tack polisen. Jag var rädd i lördags men då var vi två, nu var jag helt ensam och jag var fan rädd så jag skakade. Vågade inte röra mig, andas eller något. Mitt golv knakar (tydligen) när man går. Svårt att inte låta när man hyperventilerar. Hörde hur han höll på med brevlådan och jag kunde knappt skriva på datorn för det hördes ashögt. Jag kunde inte ringa heller för han ringde hela tiden och jag ville inte riskera att han hörde mig. Caroline fick ringa istället. Tack! Kändes som en evighet innan polisen kom. Han stod och knackade och höll på på dörren skitlänge. Man tror man är säker när där är innergård och sådant, men där är alltid någon som släpper in folk. Antingen tryckte han på alla knapparna så att någon till sist släppte in honom eller så gick han in samtidigt som någon annan. Innan dess tryckte han på porttelefonen 11 gånger (yepp jag räknade). Tänk att jag skrattade åt det här tidigare idag. Att allt bara var bisarrt och konstigt. Även om jag var rädd i lördags är det svårt att inte skratta åt den knasiga situationen efteråt. Aldrig trodde jag att han skulle komma tillbaka. Han var säkert utanför lägenheten igår med, men då var jag inte hemma. Kommer nog inte sova hemma förrän i slutet av veckan. Då har han förhoppningsvis lagt av. Innerst inne hoppas och tror jag att han liksom fattar nu, så att han inte ringer imorgon liksom. Samtidigt så ringde han nyss, fast jag inte svarat på två dagar och ringt polisen. Men men. Ska försöka varva ner lite nu. Packade väskan i all hast och hoppas att jag fick med mig alla viktiga prylar. Känner mig rätt lugn nu, men det är bara för att jag är långt borta från lägenheten. Nu börjar jag återgå till att tycka att allt är bisarrt och skrattretande igen. Men det blir väl så när man känner sig trygg igen. Just nu är jag mest orolig för min lägenhet. Hoppas inte att han bryter sig in eller något.

Imorgon kommer jag säkert skratta åt allt det här. Det är tydligen min reaktion på hemska upplevelser. Känns inte särskilt lämpligt, men vad gör man. Oavsett om jag skrattar imorgon eller inte så kan jag lätt säga att jag ALDRIG varit så rädd som jag var för någon timme sedan. Fy fan. Tur man har internet och kan kontakta folk via msn och facebook. Min telefon är ju sönder och jag vågade ju som sagt inte prata.

Avslutar kvällen med lite musik, ett choklad och min bok (om jag fick den med mig)... No more drama please.

Huliganer

Var på Spex i Helsingborg nyss. När vi kom ut så går vi sakta mo knutpunkten. Ser en massa polisbilar, gående poliser och poliser på hästar. Kom då på att det ju var fotbollsmatch samtidigt. Jag tänker inte mer på det utan vi går vidare. Plötsligt hör man hur en massa människor skriker och tjoar. Samtidigt startar sirenerna på polisbilarna (och polisvan's, om man nu kan säga så...). Ungefär 50 meter bakom ser jag en MASSA människor kommande springande mot mig med knytnävarna högt i skyn. Vi rör oss mot kanterna så att vi inte ska hamna mitt i denna folkmassa men då bryter en polisbil rätt in och spärrar av gatan. Efter den följer en massa andra poliser och jag känner mig lättad. Ett ögonblick blev jag enormt rädd, för det var inte lite människor som kom springande och man såg hur människor sprang ut på kanterna och skrek. Polisen började skrika i en megafon och jag ville bara bort. Vi ökade på stegen lite och försökte komma bort från kalabaliken. Kan inte fatta att om vi väntat en halv minut med att gå så hade vi varit mitt i kaoset. Vem tror inte på ödet????????

Nu är jag i alla fall hemma igen. Spexet var fantastiskt roligt. Kul att se en massa människor från klassen. Me like!