Sittning

Igår var jag på sittning på Lunds nation. Det var trevligt och faktiskt god mat. Har ju inte så trevliga minnen av Wermlands nation direkt... Känner mig helt fascinerad över att några som jag knappt pratat med kommer ihåg vad jag heter. Det hör itne till vanligheterna. Jag brukar vara rätt så osynlig i den bemärkelsen. Men folk verkar överlag supertrevliga vilket känns skönt. Trots att många är yngre än mig så beter de sig inte som andra jag har mött på andra saker som jag läst (ex FEK). Alltså är de inte elaka, [småsinta], löjligt barnsliga eller dylikt. SKÖNT!!

Har dock smått ångest över det jag läser. Även om jag tycker att jag valde rätt (utan tvekan) har jag ändå ångest över att jag itne har gjort tentan. Hatar att skjuta upp saker. Inte heller har jag skrivit den där jäkla inlämningsuppgiften. Ska försöka börja på den idag och slutföra imorgon. Pratade med en kompis (som läser samma sak, fast ett år längre fram) och får även ångest över nästa delkurs, som börjar imorgon. Vi har seminarier varje måndag och det ska vara sådana med riktiga redovisningar. Dessutom kommer tentan i januari att vara skitsvår. Sedan längtar jag inte till retorik kursen den tredje terminen. Hålla tal och spela in och spela upp och annat skit. Hade på något sätt hoppats att det skulle vara likadant som när jag läste retorik på MKV. Alltså lära sig och sedan skriva en hemtenta på det.....suck. Inser ju att man lär sig bäst genom att prova, men ändå. Nu orkar jag inte oroa mig för det utan det blir tentan, uppgiften och seminarierna istället....

Begravning

Inget roligt direkt. Kände ändå att jag valde rätt. Var svårt att hålla sig för tårarna när prästen pratade om Kerstin. Lättare var det att distansera sig när han pratade om Gud och sådant. Jag är inte kristen så för mig betyder inte de orden något. Men Kerstin var aktiv i Svenska Kyrkan, så för henne hade det säkert betytt något. Sedan när prästen blev lite mer personlig var det svårt igen. Ännu svårare var det när de spelade musik, som de gjorde väldigt ofta. Fina låtar som ex Gabriellas sång, My way, Moon River, Jag fick låna en ängel, Ängeln i rummet osv. Även om det självklart är fullt tillåtet att gråta så vill man inte. Jag vill inte sitta därt med en massa främlingar och bara böla. Dessutoms er man inte klok ut när man har gjort det. Tack och lov satt jag, mamma och pappa längst fram. Det kändes skönt, för när vi skulle gå fram och ta farväl var det ingen längre sträcka att gå sedan när man skulle tillbaka. När vi stod där framme kändes det konstigt och overkligt. Då brast det. Sedan när vi skulle sätta oss så snubblade jag lite för där var ett dumt trappsteg precis när man vänder sig om. En massa andra smunnlade också. Sedan fick man sitta och se alla andra som tog farväl. Lite jobbigt. Super jobbigt i början då familjen tog farväl. Då kom ddär en massa tårar också. När man satt där och väntade på att alla skulle få säga hejdå tittade jag lite på alla blommor. Där var verkligen massor. Inte så konstigt när de fick sätta upp ett tält utanför kyrkan så att alla skulle få plats.

.

Efter att vi lämnat kyrkan gick vi och åt i någon församlinghem eller något. Det var gott coh lagom. Sedan höll sönerna tal, vilket var fint. Hade jag aldrig klarat. Sedan sade vi adjö och gick och tittade på alla blommor som de lagt utanför. Här är några av blommorna + den vi skickade.

.

.

.

På kvällen var det desto roligare saker som hände. Mikaela och Caroline kom hit och vi tittade på Idol, Cirkus Möller och halva Smala Sussi. Åt nachos, kakor, chips, dip och godis....mmmm vad onyttigt härligt. Idag är det sittning på Lunds Nation som gäller. Halloween tema. Ska träffa Mikaela innan så att vi kan gå dit tillsammans.