Jag blir så arg. Så innerligt innerligt innerligt innerligt ARG. Den enda gången som jag har fått vinna...den enda vinsten. Den tar du ifrån mig. Jag vet att jag vann...på alla sätt. Men nu har du lyckats förstöra det. Jag vill bara skrika, gråta och springa iväg och kräka. Jag mår så himla dåligt. Kramp i magen och ont i huvudet. Tankarna virvlar och jag får panik för jag vet inte var jag ska ta vägen. Det har varit mycket upp och ner de senaste dagarna. Det är konstigt för det har inte hänt något specifikt. Men det har bara känts jävligt jobbigt helt enkelt. Och så kommer DU och får mig att må så fruktansvärt dåligt att jag....att jag....att jag saknar ord. Känner bara en massa panik . Jävla dumma telefon-helvete. DÖ! Jävla skit också. När jag först såg "det", blev jag lite skadeglad. Samtidigt blev jag arg för jag vill inte minnas, inte veta om dig, inte veta någonting. Sen kunde jag inte stå emot längre.... Det var dumt. Efter det gjorde jag bakgrundskollen. Jag hade nämligen en gnagande känsla...och som vanligt hade jag rätt. Jag har ALLTID rätt när det kommer till sådant här. Jag blev så besviken. Det finns bara två saker som du vill och ingen av dem får mig att må särskilt bra. Speciellt inte den ena av dem. Dessutom blir jag så arg för nu gör DU samma sak som den där andra dumma personen gjorde för några månader sedan. Precis likadant. Vad vill ni!?!?! Jag vet hur falska ni är där inne....de ni träffar skulle bara veta. De skulle bara veta vad jag vet. Hade de vetat så hade de inte velat träffa er. De hade blivit lika illamående som jag blev nu. De hade inte klarat av att vara i er närhet och de hade mått dåligt över hur de kunde bli så lurade. Lurade av NI dumma människor som bara är ute efter att såra. Ni är så själviska och pekar fingret och skulden på alla andra, när det egentligen bara ligger hos er själva. Jag inser att jag har egen skuld...att jag inte drog mig undan innan det var försent. Men NI inser inte. Ni bara fortsätter att luras. Och skulle det mot förmodan vara sanning, det som ni sysslar med nu.....då blir jag bara mer äcklad. Jag vill bara hata och sitta i ett hörn och gråta. Jag vill vagga fram och tillbaka och dra en filt över mig. Så brukar jag göra. Men det kommer inte hjälpa. Jag känner mig fruktansvärt hjälplös och får panik på att jag faktiskt inte har en lösning. Att gråta brukar vara den lösning jag tar till annars. Jag känner mig oftast mycket starkare efteråt. Men nu kan jag inte. Jag vill inte släppa in gråt-monstret för jag känner att jag kommer inte kunna värja bort allt annat som följer efter det. Inte den här gången i alla fall. Nä det är nog bäst för min hälsa om jag inte släpper fram tårarna. Men det är svårt när man är så ledsen och så ARG att ögonen blir blanka. Men jag orkar verkligen inte. Jag orkar inte gråta över det igen. Jag vill vara förbi....förbi allt det onda. Det känns som att jag har ältat det här i mitt huvud en miljon gånger. Men trots det blir det inte bättre och jag vet i fan om jag blir smartare. Fan för detta. Hoppas hoppas att jag kommer på en "escape-tanke" så att jag somnar. Sen får vi se hur det ser ut i morgon, men jag vill inte känna paniken då. Jag kan inte ta den. Skulle någon vara här och ge mig en kram nu så skulle allt bara explodera. Då är det bra att vara själv. Samtidigt vill jag inte vara själv. Jag vill slänga ur mig allt och få svar på mina frågor och bara avreagera mig. Men det kommer inte heller att hjälpa. AHHHHHHHHHHHHH fan vad arg jag blev igen. Dumma dumma dumma dumma dig!!!!!!!! Det räcker nu. Kan inte min hjärna fatta det. Varför ska jag bry mig? Jag vill inte bry mig. Jag borde inte bry mig. Men ändå så gör jag det. VARFÖR??????????? Räcker det inte med de 5 personer som redan strular till mig liv....måste du också göra det??? Suck....nu kan jag inte hålla tillbaka mer.. Jävla gråt:/
