Det är konstigt hur bra en sak kan kännas, samtidigt som det är sjukt jobbigt. Det är även konstigt hur något som är så fel ändå kan kännas bra. Är det verkligen så att man dras till det förbjudna just därför att det är förbjudet. Gör man saker av trots? Det verkar nästan som det ibland. Det är inte bra...man ska göra det för att man vill. Samtidigt är det svårt. Hur vet man att man verkligen vill något och att det inte bara handlar om något annat? Kan komma på så många saker just nu som bara är fel...men ändå gör jag det...eller inte gör det. Träffar människor som borde hamnat på soptippen för längesedan....struntar i att prioritera plugg och bowling när det egentligen behövs. Men handlar det inte i slutändan om uppskattning. Om man inte känner sig uppskattad så söker man uppskattning på annat håll.
Har ägnat dagen åt att sova och sedan åka hem till Anne och Thommy. Käkade tårta och träffade Annes familj som alla var där för att fira hennes 25-årsdag. Mysigt. Sen körde jag dem till stan för de skulle käka på restaurang. Själv stack jag inom Malmborgs och tänkte handla mat. Blev att jag gjorde bruschetta Ville ha något gott till "efterrätt" men det blev en risifrutti-manna bara. Var inte sugen och andra omständigheter gjorde att jag insåg att det inte var meningen bara. Sen hem och betala räkningarna och kriva in några bowlingsiffror. Hade även bestämt mig för att se en film så blev "The kids are all right". Har inte riktigt sett klart den än, men än så länge är den riktigt bra. Får väl se hur allt slutar. Men har svårt för att koncentrera mig för sitter bara och funderar på en sak hela tiden. Och det gör att jag börjar fundera på andra saker och allt slutar bara med att jag blir förvirrad och inte vet något alls. Så jävla irriterande.
"Sometimes I mistake silence for criticism"
- The kids are all right
No comments:
Post a Comment