Oj så mycket..

Usch jag mår så himla dåligt. Allt bara känns skit nu. Och nej det handlar inte om att jag har fått svar på det jag skrev innan. Jag vill bara lägga mig i sängen och gråta. Visst, där är så många saker som är bra. Men det som är skit nu väger jättetungt. Jag har redan intagit sängen två gånger och legat och bölat, men tagit mig upp igen. Men nu får jag nog lägga mig igen. Känner mig helt svimfärdig och matt. Men jag har inte tid. Jag måste fixa klart bowlingen och jag måste plugga. Men jag kan inte...min hjärna är tom och mina ögon är dimmiga. Vill gräva ner mig och inte komma upp igen. Vill bara sluta existera. I torsdags var det väldigt nära...men sen hände grejer och det kändes bra. Men det känns nära nu med, förutom det faktum att jag sitter här vid datorn. Vet inte hur länge jag orkar med det här problemet...jag hade så skickligt lyckats att stänga ute allt. Låtsas som ingenting bland vänner och bekanta och bara se det ljusa i tillvaron och fokusera på de "mindre" problemen. Men jag orkar inte. Inte berättat för någon om det som tynger mig...jag har inte orkat. Inte orkat med det problem som uppstår då. Vet att jag kommer att bli jätteledsen och jag orkar orkar ORKAR inte. Inte när jag har annat som måste göras. På ett sätt var det skönt att få låta tårarna rinna ikväll. Det var längesedan. All skit bara kom ut på något sätt och även om det inte känns bättre så känns det inte sämre. Behövde få gråta...annars hade det kommit när jag är bland folk.

Satt och funderade på varför jag blev så ledsen...varför det här berör mig så djupt. Jag har inte kommit fram till något mer än att det varit mycket nu. Som sagt...det har hänt en massa underbara saker också så jag ska inte vara så...men det har varit så mycket anspänning och motgångar och annat som bara tar bort allt det braiga. Allt det fina blir bara smutsigt och jag tillåts inte njuta.

Nu vet jag inte riktigt hur jag ska ta mig upp. Vet att om jag måste göra det själv så kommer det att ta riktigt riktigt lång tid...om jag överhuvudtaget klarar det. Mina vänner hade säkerligen hjälpt mig..men jag vet inte om jag orkar dra ner dem i dessa problem igen. Dessutom har de alla sina egna problem...en del värre än andra...och jag är rädd att jag inte kommer orka stötta dem om jag inte lyckas dra upp mig själv innan.

Usch blir tokig..ska lägga mig i sängen nu. Ignorera allt...vilket kommer göra att det känns hundra gånger värre imorgon för då har jag ännu mer att göra. Men jag kan inte nu...jag kan inte göra något. Helt fantastiskt att jag får ner något här.