Jag har alltid trott på ödet. Det är inte så att jag förlitar mig på det, men det finns liksom en mening med det mesta. Även om jag inte direkt har varit nöjd med mitt liv (inte än så länge i alla fall) så kan jag ändå säga att en del saker är jag så glad för och det mesta av dem har med ödet att göra. Det finns även småsaker som i det stora hela inte spelar så stor roll, men för stunden varit viktiga. Där har ödet spelat in och det har gått bra, jag har klarat mig eller liknande. Nu känner jag mig dock tveksam. Ödet gjorde att jag lyckades med en grej, men nu börjar det försvinna bort från mig. Livet ger, livet tar.....men inte nu!!! Jag har precis kommit till ro i själen med senaste veckors aktiviteter, men allt bara blossade upp idag. När man äntligen är lugn, självsäker bla bla bla så kommer ödet och gör så att allt faller i spillror. Det var SÅ DUMT av mig att låta ödet avgöra en viss sak, men jag räknade starkt med att allt skulle lösa sig. Nu har jag svart på vitt att så inte är fallet. Visst, rent tekniskt är inget kört, men de där känslorna som var så jobbiga i söndags är tillbaka, med dubbel effekt. Varför varför varför? Finns det en mening med det här också. Är "situation X" inte meningen? Men jag tycker att det kunde ödet ha hållit för sig själv ett tag längre för jag hade väl ändå kunnat få njuta lite till av "situation X". Nu glider allt mig ur händerna och jag är så rädd för "spelet". Jag vill i mitt innersta tro att det inte är ett spel, utan sanning, men min negativa inställning till det mesta förstör och tänker: Varför skulle det vara annorlunda den här gången?
Tänker ödet att jag redan har njutit tillräckligt och att jag ska vara glad för det lilla eller....fan ta henne (japp, ödet är en HON).
Om ändå X kunde X så att jag får nytt ro i själen. Det är ALLT som behövs...ett litet litet tecken som gör att jag står ut och kan hitta tålamodet inom mig. SNÄLLA...det här är TORTYR! Är inte tortyr olagligt????
No comments:
Post a Comment