Miss It

Satt och zappade lite efter Svenska Hollywoodfruar och vad ploppade upp då? Jo Miss Potter. Tänkte inte titta men jag fastnade och så fantastisk den var. Tyckte den verkade lite väl lycklig, och visst hade jag rätt. Dock är jag tillfreds med slutet. men många tårar rann kan jag säga. Konstigt att säga det men det känns skönt. Finns det något mer utrensande än en vacker/sorglig/medryckande film? Tror inte det. Nu ska jag försöka lugna ner mig lite och göra mig redo för sängen. Imorgon blir det tyvärr upp tidigt.