Distress

Usch har en dålig känsla. Borde ha fått svar nu. I och med att jag inte har fått det kan jag bara anta det värsta, faktiskt. Det innebär mer väntan som dock lär sluta i besvikelse. Hur svårt kan det vara tycker man? Det finns bara två anledningar till att jag inte ha fått svar. Ingen av dem är bra, även om den ena är att föredra. Den första och sämsta anledningen är OINTRESSE. Den andra är ÖVERVAKNING. Den sista är inte bra, men bättre. När kommer det här att ta slut? Kommer det att hända något mer? Jag blir som sagt knäpp. Mina inlägg i bloggen pendlar mellan hopp och förtvivlan, så även mitt humör. Värst är det när man inte har något att göra...som nu. Var precis ute och gick med Eddie. Skönt och förvånande att inte frysa för en gångs skull. Regnet hängde i luften men det var ändå vår i luften. Vi gick bort till den gamla fotbollsplanen och tittade ut över fälten. Så himla bra för själen faktiskt. Kände lättnad samtidigt som allt kom över en. Tur att det bara var jag och Eddie där suck.

Sitter och är halvt förlamad i ansiktet. Jag var hos tandläkaren i morse. De har en ny där som är skitbra. Man känner nada. Har aldrig varit hos tandläkaren utan att ha haft ont innan. Men de två senaste gångerna har jag inte känt någonting alls. Toppen. Nu dröjer det ett år till nästa gång om inget händer såklart. Dock har bedövningen inte släppt och hela högerläppen plus en bit av näsan känns helt borta. Känns som om jag fått ett slag i ansiktet. Det känns dock mer än det syns, tack och lov. Förutom när jag ler haha. Får vänta lite med att sjunga med i låtarna.

Känns lite jobbigt att det är fredag idag. Inget har gått särskilt bra den här veckan, men det har jag i och för sig inte väntat mig heller. Jag är så trött på att vara negativ, men man kan liksom inte låta bli när man inte har något att visa för att det inte skulle vara så. Om bara DET HÄR klaffade så lovar och svär jag att bli mer positiv. Men om det inte gör det så är allt som vanligt och tråkigt och skit....faktiskt.

Har funderat lite på varför det här spelar så stor roll och kommit fram till en massa saker. Bland annat att jag inte orkar med att göra om hela den här processen som gick förhållandevis smärtfritt när det väl gällde. Eller det gick egentligen riktigt bra. Men det kan man ju inte hoppas på varje gång. Dessutom gillade jag "stilen" på allt, attityden, känslan, ja ALLT. Nu kommer allt att jämföras med det här och kraven har blivit superhöga. Yey, eller inte. Egentligen ska jag väl vara glad för att det var så pass bra men ändå. Ni fattar vad jag menar. Dessutom har jag tappat lite av allt det jag kände innan för "annat". Det är lite tråkigt för det var liksom reserver. Nu har jag inga reserver som håller måttet. Gud, insåg precis att det här stycket låter lite suspekt. Men skit samma. Ni får tolka det hur ni vill, men antagligen blir det missförstått. Orka.............

Som sagt...den här fredagen kommer att bli mycket tung. Ska snart åka hem till lägenheten och där väntar tystnad med fler funderingar. Samtidigt måste jag fundera. Ahh, jag låter som jag har blivit helt knäpp, men jag undrar om jag inte har blivit det. Hur kan mars vara den bästa månaden i mitt liv, samtidigt som det är den mest påfrestande? Mitt tålamod har verkligen blivit testat och det är inte slut än. Ahhhhhhhhh

Måste ha något att göra ikväll. Samtidigt känner jag inte riktigt för att göra något. Orkar inte förklara för människor varför jag emellanåt blir helt deppig, tyst och till och med sur. Det finns bara en människa som vet hela historien och jag kan liksom inte hänga upp hela mitt liv på den här personen. Samtidigt pallar jag inte förklara och sätta ord på allt igen. Det innebär ju att man måste tänka och uppleva allt igen. Om det bara kunde lösa sig och så slapp ni alla dessa konstiga inlägg som man inte fattar något av. Det är knappt jag fattar själv utan jag blir snarare intrasslad i en massa nya känslor. Crap!

Nä dags att bli lite positiv. Imorgon är det A-laget som gäller. Superviktig match om vi vill spela slutspel. Förlorade ju förra veckans måstematch med 1 poäng.....1 POÄNG! Sanslöst. Det är inte kört, men vi MÅSTE vinna imorgon. Hade även varit kul om B-laget vann även om jag är lite skeptisk. Man ska inte vara det när det gäller det egna laget, men det är Baltiskan och då kan allt gå både superbra eller superdåligt. Stör mig lite på att inte kunna vara med och heja. Men A-lags matchen börjar när B-lagsmatchen slutar och det är på olika ställen. Tycker inte om att bara få resultatet i handen liksom. Om man är där känns det som om man kan påverka haha. På söndag ska jag spela i C-laget som jag nämnde i tidigare inlägg. Skönt att spela garanterat fyra serier. Sista C-lagsmatchen för säsongen. A- och B-lag har vars en match kvar efter den här helgen men sedan slutar även de. Så himla tråkigt att matcherna tar slut i mars. Bowlingsäsongen slutar ju inte förrän i början av maj. I och för sig är det Tomelilla Maraton i mitten av maj, men ändå. Så himla tråkigt det är att inte bowla på över två månader. Visst, man har lite liv igen, men livet med bowling är ju superbra. Det är liksom en del av mig. Det är ju inte bara bowlingen i sig utan allt runt omkring. Personer i hallen, fix med hemsidan, glädje, besvikelse, kamratskap och annat. Jaja, inte lönt att sörja det än. Det är som sagt lite kvar. Om inte annat så träningsserie, årsmöte och KM....och som sagt Tomelilla Maraton. Kan hända en kul grej på Tomelilla Maraton men vågar inte ta ut något i förskott. Får hålla mig i två månader...

Nu ska jag avsluta ännu ett långt inlägg som handlar om ingenting och allting. Massa gnäll och trams. Men så är det. Dags att loopa facebook igen.