Jag älskar att skratta och jag tycker om när människor skrattar med mig. Speciellt åt mina skämt eller fyndigheter. Däremot hatar jag när människor skrattar åt mig i smyg. Då mår jag dåligt. Jag oroar mig för allt, men har väldigt lätt för att hitta glädjen i småsaker. Jag kämpar ständigt med min sociala fobi (som är en sjukdom även om alla inte tror det) och har kommit långt. Det känns som att jag äntligen har börjat leva mitt liv. Jag har många kompisar men få nära vänner. De som kommit mig närmast håller jag hårt i och älskar över allt annat. Familjen likaså såklart.
Jag tror att ödet spelar en stor roll i mitt liv...men min intuition spelar en större. Den i kombination med min nyfikenhet gör att jag vet många saker innan alla andra. Mitt största intresse är film och att läsa filmvetenskap var något av det roligaste jag gjort. Efter det kommer bowling (som är så himla mycket mer än en idrott för mig). Jag är blyg, feg, gnällig, besvärlig och har inte något tålamod. Jag har jätte jätte jätte jättesvårt för att säga nej. Jag är även konflikrädd och hatar orättvisor. Jag har många åsikter om många saker men vågar inte alltid säga dem. Jag har nästan aldrig fel för i och med att jag är så försiktig så yttrar jag mig bara om jag är 200% säker på att jag har rätt. Ska mycket till för att jag ska säga något annars... Jag har låg humortröskel men har sjukt lätt för att börja gråta och bli berörd.Jag är materialist och egotrippad. Jag har lättare för att hitta fel än rätt. Jag äter för mycket vilket gör att jag är tjock/fet/mullig/kraftig/what ever. Det stör mig bara när andra påpekar och stör sig på det. Jag orkar inte leva i misär för att bli jättesmal direkt. Tar det i lugn takt och tänker njuta av mat under tiden.
Jag har ett behov av att alltid räcka till. Jag vill att folk ska lita på mig..jag vill vara en klippa. Jag vill vara den som folk går till när de behöver prata. Jag vill vara viktig...inte viktigast...men viktig. Lika viktig som alla andra. Jag vill synas. Inte alltid stå i centrum..men synas..när jag är viktig. Jag vill vara allmänbildad men läser inte tidningen. Jag har många böcker hemma med bra och viktig kunskap men jag har inte läst dem. Jag hinner inte, fast att jag har sjukt mycket fritid. Jag anses smart...jag kan tycka att jag är smart. Men allt för ofta mår jag dåligt över att jag inte kan något eller för att jag inte vet mest.
Få människor känner mig och vet vem jag verkligen är. Jag har en mask som ständigt är på och som alltid vill räcka till och vara bra. Det tar på krafterna vilket gör att jag väldigt lätt kan bryta ihop. Jag har blivit bättre på att bara vara jag, men det tar tid och det är långt ifrån lätt. I och med min sociala fobi är jag så indoktrinerad i att verkligen inte vara mig själv bland folk.
Ibland är jag tokigt glad medan jag kan vara hysteriskt ledsen i nästa andetag. Ibland är allt skit...allt är tråkigt och jag är bara dum och dryg. Sedan blir plöstligt allt bra och man flyger bland molnen. Måtta är inget som finns i min värld. Jag gör inget med måtta. Antingen gör jag det inte alls eller så överdriver jag.
Jag är emellanåt väldigt motsägelsefull. Jag anser mig vara ärlig även om det ibland glider igenom några vita lögner. I'm definitely no devil...but I ain't no angel either. Jag är patriot för mitt Skåne och vill inte gärna lämna det. Tiden i Karlskrona var nyttig, intressant och nödvändig...men skulle aldrig flytta tillbaka om jag så fick en miljard. Jag är för förändring...på MINA villkor.
Jag härmas. Om jag umgås för länge med andra människor så tar jag (undermedvetet) efter uttryck, dialekter, tonfall osv. Jag snor jämt citat och delar av låttexter och önskar alltid att jag hade varit lika smart/fyndig/kvick och kommit på så bra saker.
Jag är skeptisk till det mesta och har svårt för att ta emot komplimanger. Jag är ironisk och sarkastisk hela tiden och blir ofta missförstådd. Jag ångrar mycket men samtidigt inget. Det hade varit trevligt att vara någon annan men va fan..det är ju inte jag :P. Jag är snurrig och invecklad och klyddar till allt.
Jag vill vara tuff och stark och smart och alldeles alldeles underbar...men under tiden är jag bara jag..typ
Så här beskrev min bror mig med tre ord:
Produktiv, intelligent och hjälplös ;)
Mina föräldrar sa (eller pappa sa):
Envis, ambitiös, egoistisk (positivt menat haha), seriös och glad
No comments:
Post a Comment