Mina föräldrar är bäst. Jag har aldrig någonsin känt att jag har velat ha några andra föräldrar. Jag har inte heller skämts någon gång för dem eller tyckt att de har varit pinsamma eller korkade. Det är snarare till en fördel för mig om mina kompisar/pojkvän får träffa mina föräldrar för då tycker de antagligen mer om mig haha. Mamma och pappa har en del gemensamma drag, men i grund och botten är de helt olika. De är goda och glada och duktiga och bara bra....och extremt skickliga bilförare...måste sägas!
Mamma
Mamma är snäll och glad. Alldeles för snäll...vilket utnyttjas av dumma människor ibland. Hon tänker på alla andra och vill att de ska må bra. Hon har samma behov som jag, nämligen att vara omtyckt...av ALLA. Familjen är viktigast för henne, men vännerna kommer inte långt efter. Samtidigt är det från mamma jag har fått min så kallade egoism...vilket inte behöver vara något negativt. I och med att vi båda är enormt osäkra och har lätt för att bli deprimerade över småsaker så är egoismen en sorts självbevarelsedrift för att inte totalt försvinna under ytan. Men det är en sådan där egosism som inte egentligen drabbar någon annan....bara det att vi har det bra...ibland. Nu låter det här väl helt knäppt, men jag och mamma är lite knäppa. Det finns inget mer avslappnande än att sätta sig med god mat (gärna hemmagjord pizza), lite gott efteråt (typ godis) och se någon härlig tv-serie med mamma. Vi ser exempelvis Murder she wrote eller Frasier om och om igen. Det är liksom en sorts kvalitetstid för mig och mamma. Vi är helt själva, helt avslappnade och alla bekymmer får bli utanför rummet. Dock är vi ännu bättre på at tgå och shoppa. Jag och mamma delar samma intresse för inredning, stil och design. Mamma är alltid generös och det är sällan man har tråkigt med henne. Sedan har mamma sina sidor som gör att vi ibland krockar...men det blir lite skrik i några sekunder och sedan är allt bra igen. Mamma är mycket smartare än vad hon tror...men hon är lika osäker som mig så hon dumförklarar sig allt för ofta. Mamma är bäst på att laga mat och baka...hon är riktigt huslig och mina föräldrars hus är alltid i ordning och städat och bara väldigt snyggt. Det är tack vare mamma. Sedan har mamma en vovve också (von Eddie..eller typ bara Eddie) som älskar mamma mer än något annat. Klart Eddie gillar oss andra också...men det är mammas hund, och det märks ;).
Pappa
Pappa är min förebild. Han inger respekt och alla litar på honom. Det gör de såklart rätt i för det finns inte någon som är så smart som honom. Han kan mycket och är en mycket uppskattad chef. Han är bra på att ta beslut, men han kör aldrig över någon och han bryr sig alltid om att alla blir rättvist behandlade. Han är inte rädd för att säga ifrån när något är fel men han blir aldrig hysterisk eller taskig. Så lågt skulle han aldrig sjunka. Han är så rationell och ordentlig. När han kommer i kostym (sin jobboutfit hehe) så lyssnar alla. Han är liksom viktig...alltid. Han lyssnar på människor och visar samma respekt som han själv får vart han än vänder sig. Han blir arg när folk blir illa behandlade och gör alltid rätt. Han bryter inte ihop utan är ens tark stöttepelare för mig och mamma. På det sätter har han även skämt bort oss. Vi är vana att lita på att han fixar det. Det är inte så att han är snäll så att han är dum. Absolut inte. Men för sin familj gör han allt, precis som mamma. Men det blir lätt att alla ber honom om hjälp eftersom han kan så mycket och alltid är ärlig. Han jobbar nästan 24/7 vilket gör att han aldrig har en ledig stund. Han pendlar till Växjö och i princip hela Småland och Blekinge i jobbet, men orkar ändå med att vara aktiv på helgerna...för då är han med familjen. Han är ordförande i vår bowlingklubb, där jag själv är sekretare och det känns skönt att ha hans stöd när man fattar beslut. Han är inte lika frikostig med pengar som mamma (hey, man jobbar inte på bank för inget) men det är bra. Om mamma är på sitt sätt så krävs det att han är på sitt. De kompleterar varandra bra.
Det finns så mycket som jag vill säga mer om mina föräldrar....de är sociala varelser och jag hoppas kunna bli en kombination av båda när jag blir vuxen på riktigt. Under tiden vet jag att de alltid finns där för mig och min bror. Båda två stöttar mig...men på olika sätt. Jag skulle gå under utan dem och jag vill inte tänka på en värld där de inte finns. Jag är stolt över mina föräldrar och jag vet att de är stolta över mig. Ibland oroar de sig och vill kontrollera att jag inte gör något dumt. Det är bra...men man måste lära sig av sina egna misstag. Jag håller inte alltid med mina föräldrar men jag respektar alltid deras åsikter och tar mig ofta en funderare på om jag tar rätt beslut om jag inte följer deras råd. Men jag är jag och de är de. Så är det :)
No comments:
Post a Comment