Hmmm jag har aldrig haft en bästis. Inte på det sättet som de flesta. Jag har inte bott tillräckligt länge på samma ställe under vissa viktiga perioder för att få det. Men jag har en vän som är bättre än de andra. Eller inte bättre...det låter hemskt, men som betyder mer. Den vännen är Anne.
Vi lärde känna varandra när jag flyttade till Skåneland igen efter ett tillfälligt boende i Karlskrona (fem år) :P. Året var 2000. Jag började då i åttonde klass och vi var bra kompisar från och till i åttan och nian. Så himla mycket hände på de två åren. Då var man ändå 14-16 och allt hände då kändes det som. Jag kallar det Dalby perioden...(vi gick i skolan i Dalby). Sedan började vi på gymnasiet och vi gick faktiskt på samma skola (Katte). Men efter ett år började vi allt mer tappa kontakten och 2003-2004 var den så gott som ikke existerande om jag inte minns fel. Sedan dess har vi stött på varandra på bussar osv men det har liksom inte blivit mer. Men hösten 2009 så slog vi slag i saken och träffades två gånger, men sedan föll det i glömska igen. Det kändes jobbigt för vi 'connecta' verkligen när vi träffades. Så jag tog upp kontakten igen i början på maj i år (2010). Efter det har vi varit oskiljaktiga. Vi vet allt om varandra och det vi inte vet kommer snart upp i dagsljus. Jag litar fullkomligt på Anne och hon är mitt största stöd. Jag kan fråga henne om allting. Vi har samma humor och vi kan båda prata i en halv evighet. Även om vi för det mesta tycker likadant så respekter vi varandras åsikter när de inte sammanfaller. Jag kan ringa Anne när som helst och jag vet att hon alltid är ärlig. Det sägs ju att en riktig vän är en vän som vågar ge 'tough love' när det behövs och det vågar Anne. Hon är den starke av oss och jag behöver hennes stöd titt som tätt. Jag finns där för Anne och kan lyssna på henne när hon har problem och jag skulle göra vad som helst för henne.
Det känns viktigt att ha kunnat ha en vän under en jobbig tid i ens liv.....sedan växa upp och inse att man inte växt ifrån varandra (som man först trodde) utan snarare tvärtom. Jag berättar allt för Anne och jag vet att det inte förs vidare. Vi har aldrig tråkigt tillsammans och hon är verkligen en riktigt fin människa. Tack och lov har hon hittat en man som är lika fantastisk som hon själv. Thommy kompletterar Anne totalt. De är så bra för varandra och jag blir så glad att jag trivs med Thommy. De är så bra båda två :)
Anne är extremt social. Hon har starka principer som hon tror på och det ska mycket till för att man ska rubba på dem. Hon har lätt att börja skratta och har samma torra humor som mig. Fullkomligt pålitlig, ärlig, snäll och omtänksam. En av få människor som har det där logiska tänket som jag värderar högt. Alla mina nära vänner har det tänket. Jag klarar inte av att vara bland människor som tänker ologiskt, orationellt och agerar orättvist. Men Anne är logisk, rationell och rättvis. Hon är ordningssam och vill ha kontroll. En fantastisk kock och "people-person". Anne har även sina svaga sidor. Även om vi har rätt likartade svaga sidor så vill jag ändå inbilla mig att när Anne har en svag stund så är det där jag kommer in. Jag har många svaga sidor men mina starka sidor täcker upp för det när det gäller mina vänner.
Jag vill aldrig mer ha ett så långt uppehåll som vi hade innan. Sju år är en lång tid. Vi har pratat mycket och det känns inte längre som sju år. Men jag känner att Anne är en sådan person som alltid kommer att finnas i mitt liv. Hon är en av de som kommer hänga kvar in i det riktiga vuxenlivet. Hon och Thommy.
Det finns andra i min närhet som jag också tycker om väldigt mycket och som jag kan prata om allt med. De är på god väg att bli 'stabila' de med. Det hoppas jag verkligen att de blir. Men Anne är Anne :)
Nu kan jag inte komma på mer att skriva. Eller det finns så mycket att skriva att jag inte riktigt vet hur jag ska begränsa mig. Väljer därför att avsluta nu med att säga att jag ser framemot februari då jag och Anne ska fira våra 25-årsdagar tillsammans. Annika 50 år ;)
Den här låten betyder mycket på så många olika sätt.
Vi lärde känna varandra när jag flyttade till Skåneland igen efter ett tillfälligt boende i Karlskrona (fem år) :P. Året var 2000. Jag började då i åttonde klass och vi var bra kompisar från och till i åttan och nian. Så himla mycket hände på de två åren. Då var man ändå 14-16 och allt hände då kändes det som. Jag kallar det Dalby perioden...(vi gick i skolan i Dalby). Sedan började vi på gymnasiet och vi gick faktiskt på samma skola (Katte). Men efter ett år började vi allt mer tappa kontakten och 2003-2004 var den så gott som ikke existerande om jag inte minns fel. Sedan dess har vi stött på varandra på bussar osv men det har liksom inte blivit mer. Men hösten 2009 så slog vi slag i saken och träffades två gånger, men sedan föll det i glömska igen. Det kändes jobbigt för vi 'connecta' verkligen när vi träffades. Så jag tog upp kontakten igen i början på maj i år (2010). Efter det har vi varit oskiljaktiga. Vi vet allt om varandra och det vi inte vet kommer snart upp i dagsljus. Jag litar fullkomligt på Anne och hon är mitt största stöd. Jag kan fråga henne om allting. Vi har samma humor och vi kan båda prata i en halv evighet. Även om vi för det mesta tycker likadant så respekter vi varandras åsikter när de inte sammanfaller. Jag kan ringa Anne när som helst och jag vet att hon alltid är ärlig. Det sägs ju att en riktig vän är en vän som vågar ge 'tough love' när det behövs och det vågar Anne. Hon är den starke av oss och jag behöver hennes stöd titt som tätt. Jag finns där för Anne och kan lyssna på henne när hon har problem och jag skulle göra vad som helst för henne.
Det känns viktigt att ha kunnat ha en vän under en jobbig tid i ens liv.....sedan växa upp och inse att man inte växt ifrån varandra (som man först trodde) utan snarare tvärtom. Jag berättar allt för Anne och jag vet att det inte förs vidare. Vi har aldrig tråkigt tillsammans och hon är verkligen en riktigt fin människa. Tack och lov har hon hittat en man som är lika fantastisk som hon själv. Thommy kompletterar Anne totalt. De är så bra för varandra och jag blir så glad att jag trivs med Thommy. De är så bra båda två :)
Anne är extremt social. Hon har starka principer som hon tror på och det ska mycket till för att man ska rubba på dem. Hon har lätt att börja skratta och har samma torra humor som mig. Fullkomligt pålitlig, ärlig, snäll och omtänksam. En av få människor som har det där logiska tänket som jag värderar högt. Alla mina nära vänner har det tänket. Jag klarar inte av att vara bland människor som tänker ologiskt, orationellt och agerar orättvist. Men Anne är logisk, rationell och rättvis. Hon är ordningssam och vill ha kontroll. En fantastisk kock och "people-person". Anne har även sina svaga sidor. Även om vi har rätt likartade svaga sidor så vill jag ändå inbilla mig att när Anne har en svag stund så är det där jag kommer in. Jag har många svaga sidor men mina starka sidor täcker upp för det när det gäller mina vänner.
Jag vill aldrig mer ha ett så långt uppehåll som vi hade innan. Sju år är en lång tid. Vi har pratat mycket och det känns inte längre som sju år. Men jag känner att Anne är en sådan person som alltid kommer att finnas i mitt liv. Hon är en av de som kommer hänga kvar in i det riktiga vuxenlivet. Hon och Thommy.
Det finns andra i min närhet som jag också tycker om väldigt mycket och som jag kan prata om allt med. De är på god väg att bli 'stabila' de med. Det hoppas jag verkligen att de blir. Men Anne är Anne :)
Nu kan jag inte komma på mer att skriva. Eller det finns så mycket att skriva att jag inte riktigt vet hur jag ska begränsa mig. Väljer därför att avsluta nu med att säga att jag ser framemot februari då jag och Anne ska fira våra 25-årsdagar tillsammans. Annika 50 år ;)
Den här låten betyder mycket på så många olika sätt.
Det är så många minnen och känslor involverade.
Guardian Angel - Masquerade
Guardian Angel - Masquerade
No comments:
Post a Comment