Even out

Det är konstigt hur en människa kan få en att må så extremt dåligt och hur många det egentligen kan krävas för att "even out". Men tur man har sådana personer i ens liv, som vill hjälpa en. Igår var jag en kortis på Nova med Mikaela men jag fick åka hem för jag höll på att somna stående. Provade solbrillor på Glitter och helt pltösligt slocknade det. Blir väl så när man inte sovit på över ett dygn. Åkte hem och vila en stund och sedan kom Mikaela och lagade mat åt mig. Anne joinade och vi pratade, käkade fruktsallad och såg Erin Brockovich. Känns bättre men det kommer och går. Man tycker att tårarna borde ta slut någongång men så är det inte. Varje gång jag närmar mig vissa minnen så rinner det över igen. Dumma dumma DU! Får försöka glömma...eller nä inte glömma men INSE. Inse att det inte var meningen och att det egentligen aldrig var riktigt bra. Det var mest skit och även om det är de bra stunderna som jag minns så var de kanske inte tillräckligt många?! Jobbigt när hjärnan säger en sak men hjärtat säger en annan. Men dags att gå vidare. Jag, Anne och Mikaela (terrorteam) gjorde oss av med massor igår. Nu är där bara några få kvar. Och dem sparar jag som vänner medan en har en speciellt plats i mitt hjärta och som förhoppningsvis kommer att ta en större inom kort. Men man vågar inte lita på något längre så vi får vänta och se. Jäkla **** som förstör allt.

Pussar till de som vet och har hört av sig :) Ni är för fina <3 och jag kan aldrig bli mer tacksam för så underbara vänner.