Pain

Den här helgen har varit minst lika jobbig som helgen för två veckor sedan. Men den tog hårdare den här gången. Jag var tvungen att ta beslut som jag inte var riktigt redo för att ta. Men å andra sidan så tror jag inte att jag kommer att vara mer redo än jag var nu. Man kan nog aldrig riktigt förbereda sig för smärta. Det gjorde mer ont än vad jag någonsin kunde föreställa mig och det har inte gått över än. Jag har bara valt att förtränga det. Jag kommer att behöva plocka fram det igen snart, men just nu orkar jag inte med det. Jag måste fokusera på min praktik och på roliga saker. Jag måste verkligen försöka hitta de där små glädjeämnena, för annars kommer jag gå under. Det värsta är att oftast händer mycket skit på en gång och jag tror inte jag klarar ännu en motgång. Inte av den här kalibern i alla fall. Samtidigt kan man inte klassificera det som motgång...utan snarare slag. Faktiskt något så lämpligt som....en sucker punch. Ohhh....the irony :/

Nu ska jag försöka njuta av det sista av söndagen men det är svårt. Är i Genarp men känner mig rätt så nedstämd och orkeslös. Har spenderat helgen hos Anne och Thommy. Välbehövligt och även om jag inte hade tagit samma beslut som jag inte varit hos dem...så hade de besluten antagligen varit sämre och bara skjutit på smärtan. Lika bra att ha smärtan nu och att den får gå över. Orkar inte skjuta det framför mig längre. Därmed ska jag nu titta lite på min kommande tatuering som har fått gå i träda ett tag. Som sagt...lika bra att ta all smärta på en gång.