Jag lovar

Otroligt....sitter man och väntar. Antagligen förgäves. Mattias får skärpa sig när det gäller att höra av sig och hålla vad han lovar. Blir tokig på detta. Vill dessutom lägga mig men vill ge honom en chans. Men fan!

Sen har en annan sak börjat oroa mig...jag gillar det inte alls och hoppas att jag har fel men där är lika mycket som talar för att jag har rätt som att jag har fel :/. Varför kan man inte få vara glad och bara njuta av livet. Man är aldrig nöjd och det är jag medveten om, men jag är gärna lycklig och har de vanliga normala problemen som man brukar ha. Nu är det för mycket och för stora problem. Vem har sagt att det ska vara lätt, men vem fan har sagt att det ska vara svårt? Den jäveln vill jag prata med. Kan man inte bara få lov att vara lite Svensson-glad. Jag nöjer mig mer än gärna med det just nu...

Det positiva i allt detta är att jag i princip är klar med praktikrapporten. Tänkte avsluta tidigare och fortsätta imorgon, men i och med att jag ändå skulle vänta på att Mattias skulle ringa så tänkte jag att det var lika bra att jag satt uppe och skrev klart. Något gott ur all skit :/