Just nu känns "de dumma" grejerna ok. De håll3er sig lugna typ... Om man nu kan säga så?! Men istället saknar jag Mattias massor. Man är väl aldrig nöjd helt enkelt. Jag pratade med honom för en och en halv timme sedan men bara kort, kort för han har mycket jobb kvar och vill inte vara kvar halva natten. Vilket såklart är helt förståeligt...men det gör inte att saknaden försvinner direkt...
Längtar efter att få prata länge med honom :)...men mest längtar jag efter att få träffa honom. Det är bara då som jag känner mig riktigt lycklig...
No comments:
Post a Comment