Jag står på bron mellan hopp och förtvivlan
Och jag vet att jag borde välja väg
Många nätter av tårar och tankar
Långa dagar när allt känts fel
Det är så lätt att stanna i
Det trygga och det vanda
Man lever intensivt vid ravinens brant
Fötterna på jorden och en förnuftig tjej
Det har mina vänner nog alltid sagt om mig
Så dom stog som levande frågetecken när
Det blev känt att du var den som väckt mitt begär
Allting går i vågor och ingen är perfekt
Att leva impulsivt ibland rensar som en fläkt
Alla andra varnar mig för den typ du är
Men vem vill höra kloka råd när man väl är kär
No comments:
Post a Comment