Bra eller?!

Då har man fått reda ut en hel del saker. Det känns lite bättre men vet inte om det känns okej. Fortfarande mycket som hänger på en sak som jag inte tror blir av. Det ligger så himla mycket i det som måste lösas. Om den saken händer så blir det lättare att kolla att vissa saker stämmer och hur det egentligen är. Men i och med att det inte kommer att hända så vet jag inte riktigt hur jag ska göra. FAN!

99,9 %

Gud vad humöret pendlar. I fredags var allt katastrof. Lördagen började likadant men avslutades bättre tack och lov. Men nu är jag så nervös att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Det är jobbigt att bara sitta och vänta, speciellt när det inte är upp till en själv. Jag hatar det och min kropp dör på insidan. Speciellt när jag till 99,9% är säker på att det blir ett negativt svar :(. Jag vill egentligen säga att jag vet till hundra procent, men det kan jag ju inte rent tekniskt... men jag bara vet helt enkelt. Och det gör så ont :(

Relax

Att lära sig att slappna av är skitsvårt...tyvärr :(

Again

Vilken jävla dag. Hade alla förutsättningar att bli bra, men där var så många faktorer som bara tyngde ner den. Orkar inte med det här länge till. Vet faktiskt inte vad jag ska göra :'(

Falafel

Jag har haft en underbar dag måste jag säga. Först en massa shopping med mamma på Nova och sedan en helkväll med underbara Hanna. Har även pratat men min pojkvän (påskvän) några gånger :). Ingen klump idag faktiskt. Dock kan jag inte låta bli att vara lite orolig. Orolig för det där som jag vet kommer att komma...men jag hoppas fortfarande långt där inne att det kommer att lösa sig. Men hur stor är sannolikheten? Nu blev jag orolig...fan!

Piece of my heart

Just i det här ögonblicket är jag klumpfri. Med det inte sagt att jag inte är orolig. Men just nu har jag bara hört positiva saker. Jag är fullt medveten om vad som komma skall, men tänker inte må dåligt innan. Just nu ska jag ta vara på att jag mår bra.

I måndags var jag på Nova en kortis med Anne och i tisdags var jag på Entré med mamma och Andy. Idag blir det Nova med mamma och på fredag blir det Ikea och Väla med Mikaela. Jag mår bra av att shoppa. Man kan inte köpa lycka men man kan bli lycklig av att köpa ;)

Jack Sparrow

Så jäkla awesome! Pirates, Forrest Gump, Erin Brockovich och Scarface....jag älskar Michael Bolton (fast det gjorde jag i och för sig innan med). Lonely Island är fan inte kloka haha

Fan

Allt är åt helvete :'(

Jag lovar

Otroligt....sitter man och väntar. Antagligen förgäves. Mattias får skärpa sig när det gäller att höra av sig och hålla vad han lovar. Blir tokig på detta. Vill dessutom lägga mig men vill ge honom en chans. Men fan!

Sen har en annan sak börjat oroa mig...jag gillar det inte alls och hoppas att jag har fel men där är lika mycket som talar för att jag har rätt som att jag har fel :/. Varför kan man inte få vara glad och bara njuta av livet. Man är aldrig nöjd och det är jag medveten om, men jag är gärna lycklig och har de vanliga normala problemen som man brukar ha. Nu är det för mycket och för stora problem. Vem har sagt att det ska vara lätt, men vem fan har sagt att det ska vara svårt? Den jäveln vill jag prata med. Kan man inte bara få lov att vara lite Svensson-glad. Jag nöjer mig mer än gärna med det just nu...

Det positiva i allt detta är att jag i princip är klar med praktikrapporten. Tänkte avsluta tidigare och fortsätta imorgon, men i och med att jag ändå skulle vänta på att Mattias skulle ringa så tänkte jag att det var lika bra att jag satt uppe och skrev klart. Något gott ur all skit :/

Yada yada

Det blir många inlägg vissa dagar märker jag. Men vad gör man inte för att få slippa skriva på projektrapporten...

Just nu känns "de dumma" grejerna ok. De håll3er sig lugna typ... Om man nu kan säga så?! Men istället saknar jag Mattias massor. Man är väl aldrig nöjd helt enkelt. Jag pratade med honom för en och en halv timme sedan men bara kort, kort för han har mycket jobb kvar och vill inte vara kvar halva natten. Vilket såklart är helt förståeligt...men det gör inte att saknaden försvinner direkt...

Längtar efter att få prata länge med honom :)...men mest längtar jag efter att få träffa honom. Det är bara då som jag känner mig riktigt lycklig...

Humörsvängningar

Livet är underligt ibland. Jag har mina extrema humörsvängningar som påverkar både mig själv och alla runt omkring mig. I morse när jag vakna kändes allting konstigt. Det är inte speciellt ovanligt, fram för allt inte på senare tid men jag valde ändå att ligga och fundera på varför det kändes så. Jag kom inte fram till något bra så jag somnade. Sen när jag vaknade och gick upp hade jag en miniklump i magen. Jag gjorde allt (eller ja...nästan i alla fall) för att hålla tillbaka det som ger mig en klump i magen och lyckades sådär. Eller jag fick inte ångest men klumpen försvann inte heller. En av anledningarna till att jag har den här klumpen är det där med förtroende. Fast att jag visste att en sak inte skulle ske så har jag ändå rätt att bli arg för har man lovat, då har man lovat. Samtidigt kändes det som att jag var lite barnslig...men det är jag förjämnan i och för sig. Men oavsett vilket så sjönk humöret mer och mer. Jag kände hur klumpen började ta allt större plats. Detta trots att jag befann mig på Entré Malmö. Men sedan ringde Mattias och vi pratade i fem minuter. Allt kändes genast bättre och det blev roligare att shoppa (ni kan ju själva tänka er hur dåligt jag mår om jag inte ens tycker att det är kul att shoppa). Men jag vill prata längre med honom. Prata om viktiga...och mindre viktiga saker. Skratta tillsammans... Men det är svårt när båda är upptagna. Får väl se om vi pratar ikväll. Jag saknar honom :'(

(tempusformerna i texten ovan känns sådär..)

A happy one

Nu ska jag göra ett positivt inlägg har jag bestämt. Har pratat med Hanna idag. Hon är fantastisk på att hantera mig. Alla mina vänner är underbara men Hanna har ett utmärkt sätt att vända saker och dessutom få det att låta trovärdigt och rätt. Jag behöver det. Dessutom har jag pratat med Mattias en kortis och därför passar jag på att skriva nu när jag är glad.

Sååå....det var mitt glada inlägg ;)

Crapcrap

Fan också. Ångesten är tillbaka i nästan full kraft. Bara för att vissa saker inte blir eller är som de borde. Men jag har inte tid. Jag måste få skriva på min praktikrapport...

Jag är så rädd. Just nu behöver jag någon som håller mig sällskap, kramar mig och säger att allt kommer att bli bra...men som även motiverar varför baserat på allt jag har berättat. Jag önskar att jag var en stark person. Många säger att jag är det, men det är så fel. Jag kanske råkar ge det intrycket när jag lär känna nya människor...vilket är weird...men jag är inte det :/

Over & over & over & over

Irriterande! Jätteirriterande! Varje gång jag lugnar ner mig och får bort klumpen/klumparna så händer något. Jag måste kunna veta att jag kan lita på vissa saker. Jag får panik när förtroendet inte riktigt finns där...jag vill så gärna lita på allting och slippa att vara orolig. Men det är inte lätt när det konstant undermineras. Dessutom har jag äntligen gjort en lista som jag ska försöka beta av vid nästa möjliga tillfälle. Jag bara hoppas att det blir snart...

Sen mår jag dåligt över att jag inte har gjort något på projektrapporten :/

Klumpfri

Försöker samla mig lite. Det blir lite bättre varje dag, men det är inte helt borta och jag har en känsla av att det kommer att ta tid. Men idag är första gången på ett bra tag som jag vaknade utan att ha en klump i magen. Framsteg, men jag vägrar säga att det är bra än. Ni vet hur jag fungerar...inte ta ut något i förskott. Inte vara glad förrän man har giltiga skäl och knappt då. Det är fel att tänka så men det är svårt att ändra sig bara sådär.

Än så länge har inte Mattias åkt iväg. Vi vet inte än om hur det blir. Vi vet inte när, hur länge eller om det överhuvudtaget blir av. Ingen skulle bli gladare än jag om det inte blev av, men vi får se. Jag hade dock föredragit att om det ska ske så är det bättre med nu så man kan planera in när man ska ses och så. Men vi får som sagt se....

Jag ska försöka ta tag i projektrapporten idag. Har tänkt det i någon dag nu, men det har inte blivit av. Den ska ju vara klar till torsdag morgon. Och det ska vara typ tio sidor så lika bra att börja. Men hela rapporten är bara overkill i sig själv. Man ska snacka en massa bullshit om en massa ointressanta saker och fylla ut tio sidor med strunt...waste of time!

Trust

Än så länge har det varit en hyffsad dag. Men jag är rädd för att göra något som tar fram ångesten. Var i lägenheten innan och hämtade lite saker men det var skitjobbigt. Där är fortfarande för mycket saker som påminner om "grejer". Bara stämningen i sig gör att det blir för jobbigt. Jag fick andnöd och blev gråtfärdig och då var jag där i typ tre minuter...får vänta en vecka minst innan jag tar tag i det problemet.

Nu väntar jag på en sak som ska hända som kommer avgöra en hel del saker...det handlar om förtroende. Det blir liksom lättare att skapa det om jag känner att personen kan hålla vad den lovar eller/och säger. Annars blir det lite som innan... :(

Usch nu ska jag inte börja bygga upp ångesten igen. Ska istället försöka få den här veckan och nästa att gå snabbt så jag kan få prata med min älskling igen....

En jobbig vecka

Ahh fick reda på idag att Mattias ska vara borta i en vecka och kommer inte vara kontaktbar via telefon eller sms. Hur ska jag stå ut?? Det kommer bli en tuff vecka, säkerligen lika tuff som den som har varit :/ men av andra anledningar...typ. Igår pratade jag lite med Hanna och jag kände att jag behövde lite stöd idag. Så jag infann mig hos henne klockan tio på morgonen och åkte hem klockan halv två inatt. Det bästa med den här dagen var att jag fick älta och prata och tjata hur mycket jag ville. Det var så skönt. Jag har aldrig fått göra det innan. Dessutom "gav" Hanna mig värdefulla insikter. Sedan är det svårt att koppla bort ångestmonstret bara sådär men sådana här dagar hjälper. Men Mattias har även hjälpt till att underlätta för mig då vi har pratats vid tre gånger idag. Skulle blivit en fjärde gång men älsklingen somna. Får väl försöka intala mig själv att jag överlever en vecka utan att höra hans röst...men det kommer bli svårt och jobbigt. Dessutom vet jag inte hur min ångest kommer att uppföra sig. Just nu i denna sekunden håller den sig undan, men varje morgon är den tillbaka. Dock hoppas jag att jag slipper imorgon. Låt mig vara normal...bara för en stund åtminstone....

A little truth

It's better to love someone who's far and craves to be with you than to love someone who's near yet doesn't even care to see you

Konstigt. Trots att det var en bra dag igår så vaknar jag och känner att det inte känns okej ändå. Dessutom fick jag en kraftig dos ångest för några minuter sedan. Behöver prata med någon men kommer nog mest gråta så vill inte ringa upp någon som bara kommer sitta och lyssna på mitt gråt. Blir arg på mig själv för att jag inte kan slappna av. Igår umgicks jag med Hanna, Amelie och Mikaela vilket var underbart. Fick prata av mig och sedan skratta vi och det var hyffsat som vanligt i olika avseenden. Sedan smsa Mattias och jag blev glad. Efter det ringde han och vi pratade en kort stund och allt var som vanligt :) :). Sedan skulle han äta och efter det ringde han igen. Klockan var dock halv två på natten då. Vi pratade och skojade som vi brukar men jag hörde att han var jättetrött. Jag har själv varit supertrött några gånger men man vill liksom inte avsluta ändå. Men jag kände att även om jag fick frågat lite om det jag undrar så kunde jag inte fråga för mycket för han var så trött att han skulle säga och höra saker som han sedan inte mindes imorgon. Och då är det ju inte lönt. Så nu får jag vänta till nästa gång, och jag är trött på att vänta. Speciellt när det gäller saker som är viktiga för mig. Men det dumma är att jag borde vara glad. Glad över många olika saker. Men det är precis som att om man väcker ångestmonstret så är det svårt att få bort det igen. Det hjälper inte med de saker som gör livet bra ibland och i vanliga fall. Istället krävs något extraordinärt. Och jag vet precis vad som krävs för att jag ska må bra igen. Det dumma är att det inte hänger på mig om det går att ordna eller inte...

3 anledningar?!

OMG! Jag kämpar med mitt tålamod varje minut. Jag har aldrig behövt kriga såhär mycket tidigare. Jag har utstått många prövningar som ni säkert har läst om under ex. det senaste året, men det är som om det jag kämpar mot nu är finalen. Det är av tre huvudanledningar. Den första anledningen är att jag måste vänta för att kunna träffa min pojkvän när vi är i stadiet: nyförälskade. Den andra anledningen är att jag inte vet reglerna. Reglerna för när vi kan ses och när vissa saker slutar och så vidare. Den tredje anledningen är att telefon och sms kontakt inte heller fungerar just nu så jag kan inte nå honom när jag vill...och jag behöver prata med honom om vissa saker som jag inte fick utrymme att säga sist. Jag måste också få etablera lite regler.

Jag vet att detta är lite kryptiskt men jag kan inte och får absolut inte skriva mer än så här. Om jag tar mig ur den här krisen hel så ska jag försöka vara försiktig i fortsättningen. Om jag och Mattias kommer ur det här tillsammans som ett par så skulle allt vara underbart...men det är långt ifrån säkert...v8ilket nog är en fjärde anledning till att det är så jobbigt...kanske den värsta anledningen :/

Peptalk..sort of

Distansförhållanden är svåra. Sedan har jag lyckats hamna i en situation som gör allting hundra gånger värre....och då överdriver jag faktiskt inte. Jag kan inte skriva varför...av naturliga skäl. Men det tär på en. Det tär både på mig och Mattias. Men vad ska man göra än att härda ut. Just nu gäller det två månader. Men vem vet om det stannar där...det är det som skrämmer mig. Där är en tidslinje, men den är inte stabil. Men jag får försöka använda alla mina knep jag har för att överleva, de knepen jag använder när jag har ångest. Men det är en längre tid nu och jag har fortfarande saker jag måste reda ut med Mattias så jag vet hur vi ska göra.

Det känns både bättre och sämre om man jämför med igår. Då var där annat som störde bilden förutom det som jag skrivit om idag. Allt ligger givetvis kvar, men nu vet jag lite mer angående Mattias-situationen, men ändå är där många obesvarade frågor....

Det kommer fortfarande tillfällen där kroppen går in i krisläge och jag får panik. Just nu är det varje gång jag tänker längre fram än en minut. Jag vill inte tillbaka till den tomma lägenheten och bli påmind om saker. Jag vill inte, vill inte. Men jag måste. Det handlar lite om att jag är helt ledig. Har inget på agendan. Bara att skriva projektrapporten som ska in om en vecka. Det innebär att jag har gott om tid att sitta och älta och tänka och gråta och må dåligt :(. Men jag måste jobba mig ur det här. Måste måste måste. Jag måste även sortera ut mina tankar och ta reda på var problemet ligger. Annars klarar jag det inte. Jag måste kunna leva vidare som en individ. Jag kan inte hänga upp allt på en person...eller några. Jag måste kunna leva vidare och fungera, trots motgångar och svårigheter. Vem har sagt att det ska vara lätt? Men just nu hade jag behövt ett visst stöd, men det är slut. Jag måste helt förlita mig på mig själv och det gillar jag inte för jag vet hur det slutar...och jag vet hur jag blir när jag har en massa måsten.

Men vad ska jag göra??

Trix

Jag är så trött på att bli behandlad som skit. Jag vill inte bry mig, vill inte få ångest...men jag kan inte kontrollera det. Nu får jag använda alla knep jag kan komma på för att inte gå under. Jobbigt att gråta hela tiden. Om ändå Mattias var här och höll om mig....suck

Drama Queen

Önskar att jag kunde känna mig lugn. Istället känns allt så tungt och sjukt jobbigt just nu. Hatar att vara en Drama Queen. Men vad ska man göra?! Kan inte hjälpa hur jag känner... :/

Lose control

Känns lite jobbigt idag. Även igår....hoppas att det löser sig men man vet ju aldrig. Så mycket upp och ner så man kan bli förtvivlad. Idag fick jag riktig panik, men "klarade" mig precis. Vet inte hur det kommer gå imorgon. Är rädd...

Massor av saknad

Oooo vad jag saknar Mattias :/. Vill att dagarna bara ska passera förbi snabbt. Saknar honom enormt mycket.

Har spelat Tomelilla Maraton idag. Gick dåligt. Men det var trevligt ändå. Ikväll är det ESC. Ska titta på det med Mikaela. Men har väldigt svårt för att fokusera på något annat än Mattias...

I'm Home

Hemkommen från Köping nu. De här dagarna har varit de bästa någonsin i mitt liv. Så underbart att bara vara med Mattias och slappa. Han har behandlat mig som en prinsessa och det har varit såååååå härligt. Vad som var mindre härligt var tågresan hem. Jag hade sådan svår separationsångest... men det orkar jag inte tänka på nu. Ska sova och sedan är det Tomelilla Maraton imorgon. 16 serier och typ fem timmar....suck. Men hoppas det går bra. Godnatt!!

Nyklippt

Så då sitter man här i Genarp och väntar på att klockan ska gå fortare. Har precis varit hos frisören och blivit klippt. Fick även två olika sorters slingor. Känner mig väldigt nöjd men har svårt för att fokusera på något annat än Mattias och resan :)...kan klockan bli typ tre så jag kan köra till Lund och möta mamma. Sen går tåget 16.26. Men men....laddar mobilen och fyller den med musik från ESC 2008-2010.

Årsmöte

Snart iväg på Rollers årsmöte. Ska bli trevligt. Efter det blir det till att packa. Har alldeles för många grejer med mig till Genarp så det blir till att sålla och sortera. Men det löser sig. Fick min sms biljett nu också så det är klart.

<3 <3 <3 <3

Nervös

Har varit i lägenheten idag och hämtat kläder/smycken/smink/osv som jag ska ha med mig på tisdag. Är jättenervös över att det ska hända något som gör att jag inte kan åka. It drives me crazy. Men försöker att inte tänka på det. Istället har jag haft ännu en härlig dag i Genarp med sol och bad. Mindre roligt var att pappa vann över mig i Gin & Rummy med ENDAST fem poäng. Sjukt irriterande...

Nu ska jag fortsätta med häftet till Årsmötet :)

Still going strong

Älsklingen väckte mig vid elva idag med ett underbart sms så jag valde att gå upp och fortsätta med häftet till årsmötet imorgon. Gjorde en del igår och idag ska jag bli klar. Jag jobbar mycket bättre i Genarp :). Men måste hem och skriva protokoll för julmötet för jag glömde anteckningarna från det hemma. Men men, sol och bad gör det definitivt lättare att njuta av livet.

Köping

Nu är resan äntligen bokad :). På tisdag eftermiddag så åker jag till Köping och min älskade Mattias :). Jag längtar så enormt mycket. Men tiden kommer nog gå fort tills dess för jag har massor som måste göras innan dess. Men just nu ikväll tar jag det lugnt med det. Jag sitter och väntar på att älsklingen ska ringa :). Under tiden så fixar jag lite smått och gott.

Puss på er och godnatt ;)

Passion

Intressant. Det är verkligen sant som de säger. Alla vill ha något som de inte kan få. Nu när man har pojkvän så vaknar de små liven till liv och inser det som jag har sagt i flera månader. Synd för dem. Men det är verkligen underligt. Jag orkar inte riktigt bry mig då alla min energi går åt att inte gå under av saknad till Mattias. Men att prata och sms med honom varje dag gör allting mycket mycket lättare och vi kommer ju träffas igen. Det handlar bara om tålamod. Jippie....tålamod :/.

Nu ska jag försöka ta tag i vardagen här. Klä på mig, sminka mig, äta pulver (som jag börjar med idag). Fick en ny smak: melon-passion. Är antingen skitäcklig eller fantastiskt god. Vi får se, ska testa den nu på morgonen. Sen ikväll ska jag på LBFs möte. Ska bli spännande. Är sjukt nervös.

Tillägg: Insåg precis att klockan var halv tre när jag skrev detta och ändå skriver jag att jag ska äta pulver nu på "morgonen" haha

3-0

Tre Kronor vann mot Österrike och jag har fått prata med min sötnos ikväll så jag känner mig mer uppåt nu än tidigare idag. Det är ju skönt :) Nu ska jag lägga mig och lyssna på musik och läsa Nemi. Lööööööve it! Det enda som förstör är att min dator fortfarande är cp och jag hittar inte kvittot :/

Over the hills and far away

Jag mår inte alls bra. Det är för mycket svängningar just nu. För höga toppar och för djupa dalar. Antingen är man sjukt glad eller så är man fruktansvärt ledsen. Hade hellre haft att det var lite mitt emellan. Nu ska jag försöka andas och ta det lugnt. Jag måste överleva. Jag bara måste, även om det innebär en stor ansträngning. Just nu känns det tungt, men jag hoppas att jag kommer att må bättre om någon vecka. Det är det jag satsar på just nu i alla fall.

Mess

Allting är rörigt....så rörigt att jag somnar. Godnatt