To be old and wise, you must first have to be young and stupid
Old enough to know better, too young to care
If you don't stand for something, you'll fall for anything
♥ I'm not weird, I'm limited edition ♥

Sunday, February 10, 2008

Confession of a gambler

Idag var en mycket trevlig dag, känns skönt efter allt skit som hänt de senaste dagarna (läs veckorna). Det är alltid trevlig att träffa människor som man inte har träffat på ett tag, men speciellt en del. Önskar bara att det kunde bli oftare, men man vill ju inte vara pushig, utan håller lagom avstånd. Roligt är det dock varje gång (tycker jag).

De senaste veckorna har jag dessutom kommit fram till att de flesta anser att jag är för tävlingsinriktad. Vad folk ofta missar är att de själva inte är så oskyldiga som de tror. Nästan alla har någon instinkt inom sig som säger VINN VINN. Sen finns det alltid de som fått en dos för mycket när de var små och uppenbarligen är jag en utav dem. Då skulle jag bara vilja passa på att försvara mig. Anledningen till att jag bryr mig om att vinna olika saker är bland annat att jag inte är bra på något. Detta kanske låter motsägelsefullt men så är det. Jag är aldrig bäst på något, jag är inte smartast, vackrast, smalast, duktigast eller what ever. När man är van vid att inte läggas märke till för att man har kompisar som ser bättre ut måste man hävda sig på något annat vis. Tydligen… Alla vet ju att det faktiskt är utsidan som räknas (kom inte och säg något annat för då har du inte gått en mil i mina skor). Sedan kanske jag inte har en bra insida heller, men det är en annan femma. Men i alla fall. Eftersom man aldrig vinner kategorier gällande vackrast, smalast osv så har jag fått för mig att jag ska vara bra på annat. Tydligen har jag en viss talang för en del tv-spel, för jag lär mig ganska snabbt. När man inser att man är lite bra på något och de som ibland vinner de tidigare nämnda kategorierna inte är det händer det något i skallen. Med detta menar jag inte att alla mina vänner som ser bra ut är usla på spel, ta inte detta personligt för jag menar det verkligen inte så (hoppas ni förstår vad jag menar), för det här inlägget är lite självömkande och inte personlig kritik mot någon. Det är lite martyr status nästan. Men tillbaka till poängen. På något sätt känns det som att enda sättet att få bekräftelse är att vara bra på något (totalt värdelös) och därifrån är det. Sedan finns det lite andra förklaringar, men detta är den främsta.

Om jag på något sätt är elak emot någon när jag spelar så menar jag det verkligen inte, men jag har fått för mig att det inte är så farligt ändå. Jag börjar ju inte direkt gråta. Dessutom är det så att om man får ett rykte kan man inte låta bli att bekräfta det, även om det inte är med mening.

Gud vad detta blev värsta uppsatsen….sorry

No comments: