Mellan hopp och förtvivlan

Det kan vara så lustigt...det är så små saker som gör att man pendlar mellan hopp och förtvivlan... Att något simpelt och löjligt gör att man tappar all kontroll och till och med de primitiva funktionerna stänger ner. Sen kan man undra om det stämmer: what doesn't kill you, make you stronger. Kommer man verkligen ut ur skiten som en starkare människa? Jag har ju tagit mig ur skiten tidigare...men sen har jag i och för sig aldrig varit såhär dålig innan. Jag kan till och med klassificera det här som en sjukdom. Och nej...för alla er som tror att jag har blivit missbrukare av något så kan jag säga att så är det inte. Det enda missbruk jag har är socker....och shopping...och ett bekräftelsebehov osv. Men alla har väl mer eller mindre det? Nä, det är något annat...det är ångestmonstret. Jag har beställt en bok som verkar riktigt bra. Men jag vill inte skriva vilken det är än. Får se om den är bra först.

Tycker det är lite smart av mig att skriva när jag mår okej. Jag börjar tro att jag håller på att bli knäpp...men samtidigt...har jag inte alltid varit det?

I brist på annat har jag suttit och flätat allt mitt hår...det tog sin tid...men då går klockan. Se om lyckan håller i sig. Det vet jag om två timmar. Om inte annat så får galningen i mig shoppa lite imorgon med Amelie och Hanna. Det blir Entré :)

Ska se lite Midsomer Murders nu. Få tiden att gå. Klumpen börjar bli stor igen....vill inte :'(

Bra och passande låt till viss del (typ refrängen)... men videon suger. Fanns dock ingen annan.

One more time - Vägskälet