To be old and wise, you must first have to be young and stupid
Old enough to know better, too young to care
If you don't stand for something, you'll fall for anything
♥ I'm not weird, I'm limited edition ♥

Tuesday, July 19, 2011

Babbel Deluxe

Jag vill så gärna säga och känna att jag har kommit förbi vissa saker. Att jag är stark och att jag klarar mig. Emellanåt känns det så. Men oftast känner jag mig mest ledsen. Inte så att jag gråter. Men jag känner mig ledsen inombords och varje gång en specifik tanke eller ett specifikt minne försöker komma fram så gör jag allt i min kraft för att blocka det. Och jag har lyckats rätt så bra. Emellanåt är jag glad och optimistisk och tror att det kommer att bli bra. Men det blir mer sällan. De senaste dagarna har jag känt mig mer ledsen än tidigare dagar. Men jag har inte gråtit på ett tag...inte över Dig. Men idag gjorde jag. Ett extremt nederlag. Fick lite information, som egentligen inte var ny men samtidigt var den bekräftande. Det fanns inget annat svar utan det var som jag trodde. Samtidigt har jag fått annan information som gör att jag inser att det finns större problem som inte rör mig...eller ja det rör mig indirekt. Men det är inget som är mitt fel, eller som jag kan påverka eller ngt. Det gör att det känns både bättre och sämre.

De här dagarna, veckorna, månaderna...året har fått mig att seriöst tvivla på män. Samtidigt tror jag att Sex & the city har en poäng. De är alla freaks som har en stor hake (ja hake...inget porrigt) som gör att de helt enkelt inte går att leva med. De kan inte kompromissa och de vill så gärna ha kvar sitt liv utan krav och utan att behöva bry sig på någon annan. Alla är inte på det viset men många är så. Man ska finnas när det passar.

Hade ni frågat mig för någon månad sedan vad jag har för krav på män hade jag svarat: Han ska vara längre än mig och helst äldre. Det var de enda kraven jag hade och de är rätt flexibla..i alla fall med åldern. Men nu har jag helt andra krav. Det skrämmer mig lite. Mycket skrämmer mig nu för tiden.

Anledningen till att jag babblar på så här är att jag sitter vid den ena stationära datorn i Genarp. Det betyder att det finns ett fungerande tangentbord och då får man passa på att skriva ;). Ska snart lämna in min dator....men klarar inte mer separation just nu.

Idag ska jag och mamma till Höganäs och till deras outlet (Höganäs, Iittala, SagaForm, Orrefors osv). Efter det blir det nog mys i Genarp med sista avsnittet av Midsomer Murders. Andy och Pappa är ju iväg och kommer inte hem förrän imorgon.

BTW: Till hösten blir det Användbar webdesign och Förändringskommunikation. Mikaela ska också läsa det....det ska bli nice. Minns inte vad Hanna valde men Amelie ska läsa sitt älskade modevetenskap. Blir så glad när människor som jag tycker om får som de vill. Dessutom blir jag glad över att det är på Campus alltihop så man inte kommer få abstinens...eller ja det beror ju på var Hanna ska läsa, men Amelie och Mikaela kommer iaf att vara på Campus :)

Nu är det slut på babbel. SLUT

2 comments:

Amema said...

Hej :) De stunderna av kraft ska du alltid minnas och försöka tänka tillbaka på hur de kändes.. och försöka finna kraften igen när du är nere... försöka finna känslan igen. Ja avskyr att vara nere, jag är de alltför ofta.. utan känd anledning.. ungefär som om ett minne eller något som blockeras av hjärnan som du sa..
Ju lyckligare och tryggare du blir, desto snabbare kommer minnet tillbaka och du kan bearbeta det. Så smärtan går över fortare.. :) Önskar dig lycka till och hoppas att vad de än är som tynger dig, att de försvinner snart. :)

Jexxie said...

Tack för tipset och jag hoppas också att allt det som tynger mig försvinner snart :) Kram