Idag var både usch och inte usch. Trodde jag skulle gå under av ångest innan jobbet. Försökte dock intala mig att det endast var sex timmar (5) som jag skulle överleva. Sedan var det Midsomer murders på Tv och morgondagen skulle jag ju vara med Lisa. Det kändes genast bättre och jag körde iväg. Så fort jag steg in på jobb insåg jag att något var fel. När jag träffade Lisa insåg jag vad det var. De hade tvingat henne att byta sitt kvällspass mot morgonpass då ingen hade insulindelegering. Alltså skulle vi inte jobba tillsammans imorgon. Jag börjar dessutom inte förrän 14.00 så vi träffas bara i två timmar. Super suck. Dessutom är det en annan vikare som ska jobba samtidigt så jag har en god bild av vad jag kommer att få göra helt själv imorgon. Det ser jag inte fram emot. Ingen människa i världen vill ju byta turer heller. Otroligt. Ska man komma ihåg för framtiden sedan. En sak att folk inte vill byta hela tiden, men någon gång. Grrrrrrrrrrrr!
Så med nära till gråten gick jag omkring på jobb som en zombie. Det är en sak att något är panikångestjobbigt, men då är man åtminstone förberedd. Men när ändringar kommer och man är inställd på ett visst sätt så får jag panik. Går inte att förklara och de flesta tycker att man är knäpp när man säger det, men så är det. Dock blev faktiskt dagen bättre vid 17.00 ungefär. De jag jobbade med var trevliga, effektiva och logiska. Var klar redan vid 20.00 (och då hade en av oss gått hem tidigare). När "natten" kom vid halv nio gav vi rapport och sedan var det av hem i en väldans fart. Ville hinna hem till Midsomer Murders och det gjorde jag. Snälla Andreas satte på maten så att den var klar till jag kom.
Imorgon kommer mamma och pappa hem från Ystad. Ska bli skönt. Hinner förhoppningsvis träffa dem innan jag börjar imorgon.
Får prata med chefen imorgon också. Måste lösa det här med måndagen....suck
Andra dagen var bättre än första, tror jag. Men fortfarande inte perfekt. Jag vill INTE ha ångest. Jag vill vara glad, tacksam och "full av liv" som en del säger. Jag fungerar ju dock inte så utan snarare tvärtom. Jag kan itne glädjas åt saker om jag vet att jag ska göra något jobbigt ex. dagen efter. Stört va....?
Nu ska jag lägga mig och förbereda mig mentalt för morgondagen. SUPER SUCK
4 comments:
Har du haft riktig ångest och blivit medicinerad för det så vet du vad panikångest är för nåt. Det är inte ord som man bara häver ur sig. Gå upp och besök Sankt Lars så fattar du
Vad är panikångest?
Panikångest kan drabba vem som helst, när som helst och till synes helt utan någon förvarning. Första attacken kanske kommer då du sitter i lugn och ro hemma i vardagsrumssoffan och läser, tittar på TV, umgås med vänner, kopplar av och har det skönt. Helt plötsligt får du en känsla av fruktan att inte få luft. Du får hjärtklappning, smärtor i bröstet, kvävningskänslor, yrsel och ostadighetskänsla.
Du kanske tycker att du ska svimma, känner stickningar i händer och fötter, svettas darrar eller skakar. Du blir alldeles kall eller varm och tror att du drabbats av något allvarligt. Du tror att du ska dö, håller på att bli tokig eller att du kommer att göra något obehärskat under attacken.
Det är inget livshotande som har hänt dig trots den fruktan och de fysiska reaktioner du upplevt under attacken. Ditt psyke har bara överreagerat på en fysisk reaktion i din kropp.
Du blir rädd att åter få en panikattack, går ständigt och spänner dig, reagerar med "katastroftänkande" på minsta lilla fysiska överaktivitet som kan förekomma i din kropp. Du söker ofta hjälp för fysiska åkommor och genomgår olika undersökningar. Läkarna kan inte konstatera något fel, och du tycker att de är inkompetenta och att de nonchalerar dig och dina problem. Du har troligtvis inte berättat hela sanningen för din läkare utan bara de fysiska upplevelser du haft. Du har inte talat om den rädsla du känner inför att åter drabbas av panikattacker.
Detta begränsar ofta den drabbades livsföring till den grad att rädsla och undvikande beteende helt styr den drabbades liv.
Paniksyndrom
(Utdrag ur Gunilla Doreds bok Psykiatri för vårdtagare)
Tillstånd med oro av attackvis karaktär. Attackerna är ofta minutlånga till ca en kvarts varaktighet
Symtom: Ex. på symtom under attackerna är hjärtklappning, svettning, darrningar och svimmningskänsla. Rädsla för döden.
Diagnos: Andra sjukdomar behöver övervägas. Kroppslig sjukdom som orsak behöver utredas. Undersökning av den kroppsliga hälsan i utredningen. Annan psykisk åkomma behöver uteslutas.
Förekomst: Ca 2-5% av befolkningen lider av paniksyndrom. Syndromet är vanligare hos kvinnor och insjuknandet sker ofta i tonåren.
Diagnos
(Enligt DSM-IV)
En avgränsad episod av intensiv rädsla eller obehag, där minst fyra av följande symptom utvecklas hastigt och når sin kulmen inom tio minuter:
1. Bultande hjärta eller hastig puls
2. Svettning
3. Darrning eller skakning
4. Känsla av att tappa andan
5. Kvävningskänsla
6. Smärta eller obehag i bröstet
7. Illamående eller obehag i magen
8. Svindel, ostadighetskänslor eller matthet
9. Overklighetskänslor
10. Rädsla att mista kontrollen eller bli tokig
11. Dödsskräck
12. Domningar eller stickningar
13. Frossa eller värmevallningar
Hej vem du nu än är. Svårt att svara när man väljer att vara anonym. Eftersom jag lider av social fobi vet jag mycket väl vad en panikångest attack är. Dock vet inte alla jag känner att jag lider av det och jag vill väl inte skriva utförligt på bloggen om det heller. Det är väl ingen intresserad av att läsa, alltså pallar jag inte skriva allt det du skrev i en kommentar. Jag jobbar på Sankt Lars så jag vet hur det är. Snälla skriv inte och tro att du är nåt när du inte känner mig. På bloggen försöker jag få ur mig lite av det jag känner men i och med att en del av mina vänner (och andra) läser försöker jag tona ner en hel del och utelämnar massor. Sen vill jag även poängtera att även om jag mycket väl vet vad det innebär att få en ångestattack så hindrar det inte mig från att använda uttrycket slarvigt emellanåt. Man måste kunna tillämpa en hel del humor och självironi, även om det inte var fallet i det här inlägget. Nästa gång kanske du kan våga dig på att ge dig tillkänna?!
Förresten; jag häver ur mig vad jag vill på MIN blogg.
Post a Comment