Deprimerad!?

Känner mig smått depimerad. Igår var jag i Växjö och kände mig allmänt lycklig och glad när jag kom hem. Började då fundera på varför. Hmm ... dålig idé. Nu känner jag mig lite nere. Kom på att jag nog inte ger ett så bra första intryck. Känns som att man måste ge det och då blir pressen för stor. Dock känner jag mig deppig över en massa andra saker som jag inte har energi att räkna upp här (bara lite).
Dock får jag en känsla av att folk uppfattar mig som rätt tråkig. Jag är ofta tyst och hyffsat osynlig. Detta kan ju uppfattas som om jag inte uppskattar sällskapet. Så är ju dock inte fallet. Jag gillar att LYSSNA. Nu har jag istället fått börja ändra attityd och det är ansträngande. Det är ju inte jag. Alla säger att man ska vara sig själv, men när det inte räcker då...

Imorgon är det måndag. Är så trött i huvudet att det ska bli intressant och se hur jag kommer upp ur sängen imorgon. Känns som om huvudet väger 1 ton. vilket det säkerligen gör. Sen är jag iof ledig på tis, ons och fre.
Jag vet att jag inte ska klaga...
Men på tisdag och onsdag har jag körlektion. Sen var det ngt jag skulle göra på fredag också men det minns jag inte nu. Dessutom MÅSTE jag PLUGGA.
Ge mig ett bälte så jag kan skärpa mig...

Måste nog upp på cykeln lite med. Nu börjar jag bli trött på det är. Från och med imorgon (yeah right)...

Förresten, Andreas gillade min lilla dokumentär om pappas lägenhet i Växjö. Ska göra en del två när vi åker upp igen om några veckor och fixar resten av inredningen.

Har lov nästa vecka igen. Lov ch lov förresten. Som jag nämnt typ tusen gånger innan måste jag plugga. Jag borde avsluta här och gå och göra det, men det kommer jag inte att göra. Jag ska se klart mina Seinfeld avsnitt och sedan övningsköra (som också är viktigt).

FRÅN OCH MED NU SKA JAG TA TAG I MITT LIV

eller i alla fall försöka

Underskrift; Jessica Hansson